Sista timmen fredag den 28 februari 1986 skjuts statsminister Olof Palme ihjäl. Vi vet inte vem som gjorde det eller varför. Och vi kommer aldrig att få veta det. Ett tragiskt kapitel. Som också innebär att spekulationerna fortsätter.

SVT publicerade häromdagen en ny teori om de första 30 sekunderna, vilket också är den perfekta titeln på dokumentären.

Räddar Lisbet Palmes trovärdighet

Christer Pettersson skulle varit på platsen. Lisbet Palme skulle då vara ett trovärdigt vittne. Men Pettersson snubblar fram till mordplatsen efter att skotten har avlossats och gärningsmannen sprungit sin väg.

Gärningsmannen ska ha stått på Tunnelgatan och klivit fram bakom makarna.

Det är inte helt uteslutet. Vissa vittnen på mordkvällen säger att det kan vara två personer utöver makarna Palme som rör sig vid korsningen. Alltså gärningsmannen plus Christer Pettersson.

Problemet är att ett vittne, Anders Björkman, som gick bakom makarna Palme på Sveavägen endast såg en man utöver dem. Det är därför SVT-filmen låter gärningsmannen vänta på Tunnelgatan, då utom synhåll för Björkman.

Kreativ iscensättning

Dokumentären ger också en visuellt ny och – bedrägligt – tydlig överblick över förloppet. Man får se hur bilar och vittnen rör sig de första 30 sekunderna. Så som dokumentärfilmarna tänker sig att det skulle kunnat gå till.

Så här borde ju mordutredningen ha arbetat timmarna efter mordet. Skaffat sig en överblick över exakt var olika personer befann sig och vad de såg. Då hade mordutredningen fått den start den behövt.

Flera problem med teorin

Men det finns dock problem med dokumentären. Det går inte ge så exakta sekundangivelser. Det är en chimär. Om än dramaturgiskt effektiv. Däremot går det ju pussla in olika vittnen och händelser i kronologisk ordning.

Dokumentären utelämnar också flera vittnen och deras utsagor. Trovärdigheten hade blivit större om alla tidiga vittnesmål pusslats ihop.

Och då blir svagaste länken i SVT-dokumentären att både gärningsmannen och Christer Pettersson skulle sprungit in mot byggbarackerna på Tunnelgatan. Det stämmer inte med vittnet Lars Jeppsson, som stod på Tunnelgatan och tittade ut mot Sveavägen. Han gömde sig för en man som sprang förbi. Inte två.

Gåtan får aldrig svar

Det är lockande för fantasin att spekulera i vad som faktiskt hände när landets högste politiker mördades på öppen gata. Men vi kommer aldrig att få svar. Jag tycker boken Statsministermordet av Hans-Gunnar Axberger är den bästa summeringen av fallet. Han pekar inte ut en mördare, men ger en grundlig beskrivning av hur det kommer sig att mordet blev olöst.

Utöver polisens alla misstag och den ödesdigra partipolitiska inblandningen av det mäktigaste partiet, Socialdemokraterna, konstaterar Axberger att även om det varit en okänd man som skjutits den där sista februarikvällen 1986 hade risken varit mer än 50 procent att mordet aldrig klarats upp. Spaningsmord är svåra, och med en person med mycket kontakter och makt blir motivbilden än mer komplicerad.

Vi måste leva med denna historiska gåta.

*

Se mer i Samtiden: Därför blev mordet på Palme ouppklarat och Kompisgäng (S) tog över och förstörde Palmeutredningen