Valets största förlorare ska välja ny partiledare nästa månad. Vem det än blir är utmaningarna stora. Vad står Centerpartiet för, egentligen? Är man smygsocialister eller icke-socialister?

KOMMENTAR. I riksdagsvalet tappade Centerpartiet nästan var fjärde väljare och fick blygsamma 6,7 procent av väljarnas röster. Något som gör resultatet allvarligare än vad siffran visar, är att man tappade på landsbygden hos dem som i etthundra år varit partiets väljarbas.

Oro inom S när C ska välja Annie Lööfs efterträdare

Särskilt oroliga över vart Centerpartiet ska ta vägen är Socialdemokraterna. Om de ska ha en chans att komma tillbaka i regeringsställning 2026 krävs att C stannar på röda sidan i politiken. Det spelar ingen roll att Socialdemokraterna nu är större i opinionsmätningarna än på länge, om C bestämmer sig för att bli borgerliga igen.

I socialdemokratiska Sydöstran är man ängslig. Ellinor Eriksson, psykolog och tidigare i SSU-ledningen, skriver i gästkrönika

”För vilka är centern utan Annie Lööf? Och varför ska väljare rösta på C i stället för S, dit många tycks ha gått? Den som blir vald i februari måste kunna svara på det … Profilen med medmänsklighet och anti-SD som främsta fokus tycks dock inte räcka. I alla frågor som väljare tycker är viktiga är förtroendet för partiet lågt.”

Alla ledarkandidater är lite mellanmjölk

Och de tre partiledarkandidaterna lyfter inte förhoppningarna. De är ”alla är lite mellanmjölk”.

Daniel Bäckström, med tydlig kyrkoprofil och landsbygdsfokus, svajar i frågan om samkönade äktenskap och om att gå i Prideparaden. Muharrem Demirok, kommunpolitiker från Linköping född förorten, är dömd för två fall av misshandel. Även Elisabeth Thand Ringqvist, som varit managementkonsult och vd hos Företagarna, har negativt bagage: ”I Nuonskandalen – den historiskt ansvarslösa affären där Vattenfall köpte det holländska bolaget till ca 40 miljarder kronor (!) i överpris – var Ringqvist en utpekad nyckelperson och [näringsminister] Maud Olofssons högra hand.”

Detta innebär enligt Ellinor Eriksson att vem som än väljs, har den nye C-ledaren väldigt litet svängrum. ”Må Centerpartiet välja någon som inte trampar snett redan i de första kliven.”

Ska C göra som L?

Däremot berör Eriksson inte det som skrämmer och oroar Socialdemokraterna mest: Ska C göra som det andra januaripartiet Liberalerna efter partiledarbyte? Alltså återvända hem till borgerliga sidan.

Ingen av de tre kandidaterna har avvikit från Annie Lööfs ”breda mitt”, vilket betyder att vara stödparti åt Socialdemokraterna. Men om C ska vinna tillbaka väljare utanför storstäderna, då måste man byta tillbaka till det borgerliga lägret. I Sverige har storstäderna blivit mer woke, mer vänster, mer röda alltmedan landsorten blivit mer konservativ.

Summa summarum är det så att Tidöpartierna inte behöver C för att vinna nästa val, precis som man inte behövde C för att vinna förra höstens val. Men S är i absolut behov av att C stannar på röda sidan för att man ska ha en chans att återvinna regeringsmakten 2026.

Det säger något om regeringsalternativens styrka.