Senaste veckan har åtskilliga bombattacker mot flerfamiljshus utförts och två avrättningar på öppen gata i Stockholm. Polisen är svag medan de gängkriminella stärker sitt grepp om Sverige. Orsaken är att ledande politiker och opinionsbildare urholkar normer och moral i samhället. Utan dem kan ingen polis i världen hålla stången mot våldet.
Flera av dem som skrivit böcker om gängvåldet påpekar att den senaste veckans gatukrig i stor utsträckning sker mellan grupper inblandade i mordet på rapparen Nils ”Einar” Grönberg. Båda som dödades i skjutningen på juldagsmorgonen och på McDonalds på nyårsafton var misstänkta i mordet på Grönberg. Minst en av nattens explosioner skedde vid porten till ytterligare en som nämns i den brottsutredningen.
Kändisskapet ökar prestigen
De som studerat de gängkriminella menar att insatserna höjs när dessa personer blivit kändisar. När de har en större fanskara och flera hundratusen vet vilka de är, blir det viktigare att ”inte ta någon skit”.
För mig låter det logiskt. Att dessa ”ungdomar” blivit mer lättkränkta kan bero på att de är betydligt mer publika personer i ungdomskretsar än vad tidigare gangstrar var. Om man är okänd behöver man inte visa sig tuff. Men om man är känd, vet man att rykten sprids om man låter en oförrätt gå ostraffad. Det är då man blir sedd som en ynkrygg.
Här har statsminister Stefan Löfven (S), genom att uppmärksamma vissa mord men inte andra, och Sveriges Radio P3, i sin iver att stödja rappmusik från förorten, varit naiva idioter som givit dessa kretsar stort genomslag, en större publik än någonsin och därmed högre prestige. Och därmed eldat på nödvändigheten av att agera mot minsta oförrätt.
Våldet tar över när moralen dumpas
Men detta hade ändå inte hän i ett samhälle med starka normer och tydlig moral. Stingslighet och våld kan bara dominera om normer och samhällsmoralen är under upplösning. Det är då våldet kan fylla tomrummet och ersätta vad som är rätt och lag.
Vänsterns normkritik får här sitt logiska utfall. När normer om hur man ska vara och uppträda i ett samhälle undergrävs och moral om vad som är rätt och fel urholkas, då återstår bara ett sätt att skaffa sig inflytande: blodigt våld.
Moral och normer syftar till att skapa ett kreativt samhälle med spelregler som gynnar alla. Ingen kommer att gilla varje norm, men genom att respektera normsystemet som huvudregel går det att göra individuella avsteg – så länge det inte går ut över någon annan.
När dessa spelregler hånas genom ”normkritik” och vänstern hejar på när moralen utmanas – som när medier och politiker berömmer rappare som söker uppmärksamhet genom att glorifiera våld, kvinnoförtryck och den starkes rätt – då är den naturliga följden ökat våld.
Hela den mänskliga historien är fylld med exempel på vad som händer när samhällsmoralen, det kitt av regler som stipulerar hur man beter sig mot andra, löses upp i anarki.
Resultatet är alltid besinningslöst våld.
Politiken måste ta sig samman och återupprätta samhällsmoralen
Min omedelbara reaktion när polisledningar i medierna under rätt lång tid nu uppmanat samhället, alltså sociala myndigheter, politiker och allmänhet: ”hjälp oss, hjälp oss!” Det handlar ju för helsike om den ordningsmakt som ska kunna ta till våld för att ”knäcka gängen”. Polisen har vapen. Polisen skulle ju ha utbildning i hur man använder våldskapital för att besegrar buset. Att då be socialsekreterare och pensionärer på gatan göra polisens jobb är inte lite fräckt.
Men när min ilska över polisens nödrop på hjälp lagt sig, finns det ju faktiskt en sanning i denna ordningsmaktens hjälplöshet.
Polisen ensamt kan inte upprätthålla lagarna. De bygger på en samhällsmoral och på normer. Om dessa brakar samman, kan inte polisen ensamt tillämpa det juridiska regelverket. Då förvandlas polisen till ett ”gäng” bland andra. På det sätt som polisen i diktaturer fungerar. Man gör tillslag, men de blir nålstick utan att skapa ordning.
För att polisen i en rättsstat ska fungera krävs att alla medborgare och andra som bor i landet har en grundläggande respekt för spelreglerna – och då syftar jag inte enbart på lagarna utan också på normer och moral. Lagarna är naturligtvis grunden och det som gäller officiellt. Men lagar kan man kringgå. För att fällas i domstol måste bevis finnas.
Nej, för att samhället ska fungera måste vi som enskilda individer känna respekt också för normer och moral. Här är ”tystnadskulturen” ett konkret exempel. Lagarna fungerar inte om vittnen till brott och (värre) även de som själva blir brottsutsatta vägrar att för polis och åklagare tala om vad som hänt och vem som gjort vad. Det är inte olagligt att tiga. Men moraliskt är det förkastligt, eftersom tigandet gör att de våldsbenägna får rätt och blir starkare.
Bara när moral och normer lever i de flesta människors medvetande kan en rättsstat fungera.
Det är dags för svenska politiker och andra samhällsledande aktörer att sluta anse ”normkritik” är hippt och roligt. Sluta anse moral är mossigt. Tvärtom är det dessa spelregler som kan rädda oss och vända utvecklingen från allt värre våld. Rädda Sverige från att bli ett nytt Libanon.
