I veckan lyfte regeringen ”Lex Luna”, efter den nioåriga flickan i Skellefteå som överfölls av en migrantelev som myndigheter visste var farlig. Lunas liv är förstört. Nu ska sekretesslagarna ändras och myndigheter dela information med varandra.

Skall brottsligheten kunna bekämpas måste myndigheterna slopa ”brandväggarna” mellan sig. Staten ska inte hjälpa kriminella att hålla sig gömda.

En ny huvudregel ska utredas och föras in i lagboken: skola, socialtjänst och polis måste informera varandra. Inte minst överfallet på flickan har gjort bristerna med dagens ordning tydliga.

Förslaget ingår i ett kriminalpolitiskt paket som presenterades vid en presskonferens i veckan där ledarna för samtliga fyra partier bakom Tidöavtalet deltog.

Vänsterdogmerna i myndigheterna

Men i Folkbladet (S) menar Widar Andersson att lagändringarna kan bli meningslösa eftersom myndigheter vägrar dela information mellan varandra. ”Den brottsunderlättande sekretessen mellan polis/skola/socialtjänst har debatterats, utretts och kritiserats i flera decennier. Otaliga politiker har dömt ut sekretessen och sagt att den måste bort. Inget har hänt.”

Han påpekar att i Skellefteå vägrade föräldrarna till migranteleven att medverka när man ville ta itu med pojkens våldstendenser. Då lät socialtjänsten honom vara. Han var fri att begå nya brott – våldta och ge nioåriga Luna livslångt lidande. ”Socialtjänstens inställning berodde antagligen på att de inte hade pojkens hela brottsregister klart för sig vid den tidpunkten. Vilket de så klart borde ha haft.”

Andersson tvivlar på att regeringen kommer att kunna skapa en effektiv anti-sekretesslagstiftning. ”En av de främsta orsakerna till att ingenting hänt i frågan på alla år är att den nedärvda kungsideologin i regeringsförvaltningen är att integritet är viktigare än möjligheter till en mer effektiv förebyggande och ingripande brottsbekämpning.”

Han har givetvis rätt. Hela statsapparaten är impregnerad i en vänsterkriminologisk ideologi om att det är brottslingarna som ska skyddas. Det är dem det är synd om. Deras integritet ska värnas. ”Vad har de stackarna varit med om?!”, som Dan Eliasson (S) sa om knivmördare på flyktingförläggning.

Har de borgerliga stridsvilja?

De borgerliga partierna har aldrig visat den ideologiska stridsvilja som krävs för att konfrontera denna vänsterideologi. Man har under sina regeringsperioder blundat och låtit vänstern fortsätta domdera över de sociala myndigheterna.

I Aftonbladet varnar Oisín Cantwell för regeringens planer. Sverige får inte bli som kommunist-Kina: ”Sekretessen är en garant för att all denna information inte samlas på ett och samma ställe. En garant mot myndighetsmissbruk.”

Värna integriteten, ja. Men för vem?

Varningarna om inskränkt integritet ska naturligtvis tas på allvar. Men när det gäller våldsbrott ska förövarnas integritet vägas mot den personliga integriteten för den stora majoritet som inte är kriminella och som inte ska behöva riskera att bli överfallna, våldtagna eller dödade. Personlig integritet måste tolkas på ett nytt sätt. En kriminells integritet ska vägas mot personliga integriteten för miljoner potentiella brottsoffer.

Regeringen behöver också göra klart att det är de utsatta som staten ska skydda – inte främst tycka synd om våldsverkarna!

Skillnaden nu jämfört med tidigare borgerliga regeringar är att man samarbetar med Sverigedemokraterna. Här har Sverigedemokraterna en historiskt viktig roll i att putta regeringen framför sig så att vänsterdogmer i statsförvaltningen äntligen kan städas ut.