Det finns åtminstone sex skäl till varför det är fel att PM Nilsson slutar som statssekreterare hos statsministern efter endast tre månader.
PM Nilsson har lämnar sitt uppdrag sedan han bötfällts för tjuvfiske av ål. Är avpollettering från politiken nödvändig vid denna typ av olagligheter? Svaret är: nej.
Regeringskansliet behöver dem utan partibok
Olika röster har kommenterat avgångsbeskedet. Anders Gustafsson, politisk chefredaktör på oberoende liberala Blekinge Läns Tidning, BLT, säger till P4 Blekinge att det är synd att han lämnar sin post som statssekreterare åt statsministern.
– Jag tycker att han är en spännande tänkare. Han kom inte in i regeringskansliet med en partibok utan med idéer. Den typen av människor behövs, säger Gustafsson.
Avgör inte förtroendet i politiken
När justitieminister Gunnar Strömmer (M) medverkade i SVT:s morgonprogram om våldsvågen fick han också frågan om hur händelserna kring PM Nilsson påverkar regeringen.
– I det långa loppet tror jag inte det är den här typen av frågor som är avgörande för förtroende utan det handlar om hur skicklig en regering är över tid med att lösa de samhällsproblem medborgarna ser, sa Strömmer.
Blir bara plattfötter kvar
Sydöstrans redaktör, statsvetaren Stig-Björn Ljunggren menar att den här typen av krav på prickfritt leverne inte borde ställas på medarbetare i regeringskansliet.
– Då riskerar vi att bara ha plattfötter och psykopater kvar i den politiska sfären, säger han till P4.
Ledarskribenten Anela Murguz på Borås Tidning tycker det är fel att PM Nilsson slutar. Hon kritiserar Socialdemokraterna för deras drev mot Nilsson. KU-anmälan om Nilssons tillsättning är anmärkningsvärd eftersom han var tjänsteman – inte förtroendevald politiker.
Expressens politiska chefredaktör Anna Dahlberg tycker socialdemokratiska KU-anmälan är ”onödigt hämndlystet”.
Hade Nilsson varit S hade han varit kvar
Alla dessa invändningar mot att PM Nilsson slutar är lätt att instämma i. 1) Han var tjänsteman, inte förtroendevald. 2) Krav på prickfrihet innebär lägre kompetens. 3) Personer utan partibok tillför perspektiv i regeringskansliet. 4) Förtroendet för politiken påverkas inte av bötesbrott.
Och det finns två aspekter till: PM Nilsson ångrade att han förnekat ålfisket och anmälde sig själv. Det normer och moral handlar om är inte att människan kan bli felfri, men att hon ska ångra felsteg och ta sitt straff och bättra sig. Att nu PM Nilsson gjorde det blev hans fall. Hade han varit tyst hade inget hänt. Sensmoralen här blir att den som gjort fel slipper lindrigare undan om man tiger.
Till sist: Om PM Nilsson tillträtt i en S-regering hade han suttit kvar. Medierna är alltid mer tillmötesgående för socialdemokrater och partiet har lätt att överse med felsteg bland sina egna. Magdalena Andersson var klantigare än PM Nilsson när hon hade svart städhjälp i sin bostad, men inte avgick hon. Samma måttstock borde gälla oavsett politisk hemhörighet.
Det fanns alltså åtminstone sex skäl till varför PM Nilsson inte borde avgått. Ändå gjorde han det. Det är trist. Socialdemokratins ogina hållning sätter tonen i svensk politik.