Igår hölls årets första partiledardebatt i riksdagen. Den blev ovanligt bra och klargjorde skillnaderna mellan regeringssidan och den rödgröna oppositionen.
Medan regeringssidans partiledare talade om landets stora och avgörande problem ägnade sig oppositionen åt att vara upprörda över att elstödet blir kommer några månader senare än det skulle komma. Om småsaker utan långsiktig betydelse.
Det visar att vänsterpartierna inte har något att komma med.
Jimmie Åkesson (SD) påpekade att de gamla partierna är ansvariga för den förödande politik som förts när det gäller migration, kriminalitet och avvecklat elsystem.
Han sammanfattar det politiska läget när han konstaterade att tidigare regeringar ”glömde bort sitt eget land”. Sverige behöver ett allvarligt helhetsgrepp för att kunna hantera de allvarliga kriser landet står inför.
Pressad oppositionsledare
I inslag i Riks (nedan) visar jag klipp där Magdalena Andersson (S) pressas om ny kärnkraft och nya gruvor för att rädda det svenska välståndet, men där hon inte kan ge några raka svar. Skälet? Att hon måste ta hänsyn till Miljöpartiet. Utan MP kommer S inte tillbaka till statsministerposten, det som är det allra viktigaste för Socialdemokratin.
Därför var det något onödigt av statsminister Ulf Kristersson (M) att vädja till Socialdemokraterna om att gå med på en stor energiuppgörelse, detta för att ge näringslivet lugnande besked om att energipolitiken inte återigen kommer att kastas om efter ett regeringsskifte. Det spelar ingen roll vad Socialdemokraterna säger för egen del. Blir partiet beroende av MP för att nå statsministerposten, kommer S att offra allt.
– Man är beredd att ödelägga landet, bara man får statsministerposten, hävdar jag i inslaget här: