Har det någonsin varit så tydligt? Att man får en elräkning i kronor och ören för den dåliga politik som väljarna faktiskt har röstat för? Riksdagsledamot Jessica Stegrud (SD) ger bakgrund till elprischocken.

När vi alla i dessa dagar fått vår elräkning för december upptäcker många att den har fördubblats på ett år, från en redan hög nivå. Det är ett mycket beskt piller att svälja för många hushåll och för många företag innebär det helt enkelt konkurs.

”Alla” är inte ansvariga

I debatten har det sagts att ”alla” bär ansvaret för den situation som har uppstått. ”Alla partier bär ansvar för elkrisen”, skriver exempelvis Lotta Gröning, numera liberal, i Expressen (14/12).

Sanningen är att de partier som vi tidigare kallade sjuklövern bär ett kollektivt ansvar, men att Sverigedemokraterna de facto har stått utanför beslutsprocesserna, fram tills nu. Ingen har väl glömt hur viktigt det var att Sverigedemokraterna inte skulle ges något inflytande?

Låt oss först, för att undvika alla missförstånd, reda ut elkrisens orsaker. Javisst, krisen beror delvis på att elmarknaden har integrerats med kontinenten, där inte minst Tyskland har gjort sig extremt beroende av rysk gas, helt i onödan dessutom. Och ja, det finns ett antal faktorer utanför Sverige som samverkar, där kriget i Ukraina och inställda gasleveranser från Ryssland absolut bidrar.

Från planerbar el till väderberoende

Men krisens allra främsta inhemska orsak är den storskaliga övergången från planerbar icke väderberoende kärnkraft till väderberoende elproduktion, främst vindkraft. Sverige har mellan 1999 och årsskiftet 2021/22 stängt ned sex kärnkraftsreaktorer, helt och hållet som resultat av politiska beslut.

Nedläggningen av Barsebäck kring millennieskiftet var en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet. Punkt. Man hade istället kunnat satsa på långsiktig drift av båda reaktorerna, vilket idag skulle ha stabiliserat elmarknaden i hela Öresundsregionen.

MP: kul att lägga ner kärnkraft

Vad gäller de två reaktorer som stängdes i Oskarshamn 2017 så har det hänvisats till ”marknaden”. Då bortser man från att både Alliansen och rödgröna under många år gemensamt hade gynnat vindkraften på kärnkraftens bekostnad. Vindkraften gavs oräkneliga fördelar som elmarknaden helt enkelt tvingades hantera, vilket mycket riktigt försämrade lönsamheten för kärnkraften. För vissa politiker blev marknaden ett sorts fikonlöv att gömma sig bakom, men miljöpartisterna var inte så blyga. Såhär skrev exempelvis Lorentz Towatt på twitter (3 jan 2022):

”Haha det är så kul med kärnkraftshögern som låtsas att vi i MP motarbetat kärnkraft ’i smyg’ för att sedan skylla på marknaden. Löjligt. Jag tar hemskt gärna cred för nedlagd kärnkraft. Utan MP hade nog flera av de nedslängda (sic!) reaktorerna rullat vidare.”

Apropå tweetar som inte åldrades så väl.

Magdalena Andersson (S) mot kärnkraft

Miljöpartiets kärnkraftsmotstånd, i regeringsställning, torde vara den främsta förklaringen till att reaktorerna i Ringhals ställdes av. Även Magdalena Andersson har i mycket tydliga ordalag uttalat sig mot kärnkraft. Det finns industri- och energivänliga socialdemokrater, men partiets hållning i energifrågan är helt ryggradslös. Man sålde ut stabiliteten i svensk elproduktion för att kunna behålla makten med stöd av Miljöpartiet.

Men även de före detta Allians-partierna bär ett stort ansvar. För det första blev elmarknaden något av en centerpartistisk lekstuga under Alliansens tid vid makten. Den så kallade effektskatten på kärnkraft höjdes och vindkraften byggdes ut. Dåvarande energiminister Anna-Karin Hatt (C) hymlade till exempel inte om ett ”starkt stödsystem för den förnybara energin”. Detta var Alliansens politik.

Och 2016 ställde sig alla Allians-partier utom Liberalerna bakom den så kallade energiuppgörelsen, som bland annat tog sikte på hundra procent förnybar el 2040. Alltså kärnkraftsnedläggning. I kölvattnet av denna överenskommelse har fyra reaktorer stängts.

Alliansen gav MP stort inflytande

Den stora frågan är dock varför ett så litet och så extremt parti som Miljöpartiet haft fått så stort inflytande över svensk energipolitik. Även här behöver vi vända blicken mot Alliansen.

Miljöpartiet fick nämligen det inflytande som andra partier så generöst överlät. Redan 2010 var Fredrik Reinfeldt ivrig att komma överens med just detta parti, även om energipolitiken inte var en stor fråga just då. År 2014 fick vi Decemberöverenskommelsen, som innebar att Alliansen lade makten på ett silverfat till en rödgrön regering. Och den så kallade Januariöverenskommelsen 2019 – där ingick Centern och Liberalerna – tillät Miljöpartiet att stanna kvar vid makten. Jag kan skjuta in att Miljöpartiet har varit mycket effektivt med att sätta sin prägel på exakt all miljö- och energipolitik, vilket har fått förödande konsekvenser på en lång rad områden.

Vänsterpartiet har stått utanför dessa uppgörelser, men det gamla linje 3-partiet kan knappast anklagas för att ha velat bevara kärnkraften. Deras kritik har snarare handlat om att nedläggningarna inte gick fort nog.

Bara SD stod emot

Fram till valet 2022 handlade svensk politik om att Sverigedemokraterna inte skulle ges något inflytande, ej heller inom energipolitiken, ett ställningstagande som var överordnat en långsiktigt stabil elproduktion. Så länge detta pågick blev Miljöpartiet en sorts ställföreträdande vågmästare och kunde därigenom trumfa igenom sitt irrationella kärnkraftsmotstånd. Även Moderaterna och Kristdemokraterna deltog i detta spektakel fram till 2018.

Därför, Lotta Gröning och alla andra, kan Sverigedemokraterna inte hållas ansvariga för elkrisen. Sverigedemokraterna har under hela sin tid i riksdagen konsekvent verkat för bevarande och utveckling av kärnkraften. Hade detta hörsammats redan 2010 så hade nya reaktorer kunnat vara i drift idag.

Nu har en tillnyktring skett och de blå partierna – SD, M, KD och L – står gemensamt för en kärnkraftsvänlig politik. Det är glädjande, men det kommer att ta lång tid att reparera det som har misskötts under så lång tid. Under tiden bör de höga elräkningarna tjäna som en pedagogisk påminnelse om politikernas svek. Räkningen för rödgrön politik kommer i brevlådan och måste betalas under ett antal år framöver.

Jessica Stegrud (SD)
Riksdagsledamot