Den 2 februari väljer Centerpartiet en ny partiledare efter Annie Lööf. Partiet står mycket svagare nu när hon lämnar än vad partiet gjorde när hon tillträdde 2011.

KOMMENTAR. Visst är det en bedrift att ha varit partiledare i mer än 11 år. När hon tillträdde var Håkan Juholt S-ledare och Lars Ohly ledare för Vänsterpartiet.

Annie Lööf blev kommunpolitiker som 19-åring, invald i Riksdagen som 23-åring, partiledare som nyss fyllda 28. Hon är nu 39 när hon tvingas lämnar politiken. Hon tog beslutet själv, men om hon inte gjort det var risken stor att kraven på avgång hade vuxit fram i partiet efter valnederlaget 2022. Centerpartiet tappade nästan var fjärde väljare.

Mål om att bli större än Moderaterna

Väljarstödet blev långt ifrån det hon själv i tal hade som mål, när hon blev partiledare: ”Jag har en långsiktig målsättning till 2022 på 20 procent.” Hon ville att C skulle bli större än M och såg sig som framtida statsminister.

Istället lämnar hon ett parti som fick blygsamma 6,7 procent av väljarna. Och värre: partiet är isolerat på vänsterkanten. Det är långt ifrån den maktposition partiet hade när hon blev partiledare 2011. Då kunde hon direkt bli näringsminister i en regering som växlande hade stöd av Sverigedemokraterna eller Miljöpartiet.

Hon sa sig hellre äter upp sin högra sko än blir ett stödhjul åt Socialdemokraterna. Ändå var det just det hon gjorde.

Förlorade alla stora strider

Det är som förlorare hon slutar i politiken. Hon satsade hårt för att alliansen skulle vinna, men blev den som gav samarbetet dödsstöten när hon röstade nej till Ulf Kristersson som statsminister efter valet 2018. Sedan satsade hon hårt på ”den breda mitten” med Socialdemokraterna, något som väljarna avvisade i höstens val.

Skälet till att hon misslyckat med allt hon föresatte sig är att hon intog en dogmatisk hållning mot det nya parti som väljarna gav allt större stöd: Sverigedemokraterna. Hon har en fullständigt osaklig bild av partiet. På SD projicerar hon allt det hon ser som ondska. Hon har inte kunnat ta in att verkligheten kräver en helt annan politik än den hon själv sett framför sig med 30 miljoner invandrare i Sverige.

Annie Lööf är ett exempel i tiden på hur politiker lämnar verkligheten därhän för att hävda ideologiska nycker som är fullständigt orealistiska. Och skadliga för land och folk.

Därmed är hon mer ett varnande exempel än något annat.