När de fyra partierna som vann riksdagsvalet presenterade sitt samarbetsavtal i oktober ansågs det vara hårt och tufft på kriminalpolitikens område. Frågan är nu om det är alltför mjukt, svagt och otillräckligt i förhållande till det våld som utövas sedan julhelgen.
Rättsstaten är i fritt fall. I Solna sköts av allt att döma ”fel” person ihjäl utanför en restaurang. Naturligtvis är ingen gripen. Mängder med skjutningar, avrättningar och bombdåd har skett de senaste veckorna. För varje nytt våldsdåd tunnas polisens utredningsresurser ut. Dessutom blir mängder med andra brott mot medborgare liggande på hög. Kriminella kan härja fritt utan att riskera att åka fast.
Polisen tappar greppet om säkerheten för svenska folket.
Samhällskontraktet bryts nu av staten
Samhällskontraktet som går ut på att statsmakten ska garantera medborgarnas säkerhet mot att vi medborgare betalar skatt uppfylls inte.
Varför ska vi betala skatt till staten när statsmakten inte uppfyller sina plikter? Vi borde kanske istället börja organisera oss i beväpnade medborgargarden som skyddar kvarter för kvarter. Det är ju så man gör i Mellanöstern för att skydda sig när statsmakten inte går att räkna med.
Att ens en sådan tanke är rimligt att väcka visar hur allvarligt läget är.
Så ska vi naturligtvis inte ha det. Vi måste värna vår rättsstat. Men då måste ansvariga politiker förstå att de måste agera snabbt. Gamla mantran om att skydda misstänktas personliga integritet måste åsidosättas för att upprätta den stora laglydiga majoritetens personliga integritet.
En helt annan hårdhet
Och i steget före domstolsförhandlingar måste ordningsmakten visa en helt annan hårdhet. Polisen måste ta tillbaka makten över gator och torg. De som utmanar polisens auktoritet ska omedelbart få känna på rättsstatens våldskapital.
Och här är frågan om Tidöavtalet alls räcker. I Smålandsposten är Fredrik Haage inne på den slutsatsen: ”De kriminalpolitiska åtgärder som presenterats i Tidöavtalet sågs som överraskande hårda av många. Men frågan är om de inte kommer att ses som otillräckliga innan den här mandatperioden är till ända.”
Jo, så är det. Polisens attityd – med ”saft och bulle”, eller som det heter på byråkratspråk ”lågaffektivt bemötande” -stimulerar och underblåser våldsvågen eftersom polisen uppfattas som så svaga att kriminella enkelt anse sig kunna skaffa sig ett övertaget.
Samhällsdebatten har gjort polisen oförmögen
Polisen kan förlåtas för sin senfärdighet, eftersom polisen bara kan agera utifrån de order man får från den demokratiskt valda politiska regeringsmakten. Och politiken har blundat. Men Fredrik Haage vill inte ensidigt ge politiken och de gamla partierna skulden: ”Men det har också varit fråga om vad som varit politiskt möjligt. Och det politiskt möjliga beror i sin tur på debattklimatet. Det måste vi helt enkelt bli bättre på i Sverige.”
Förr hade jag ansett det vara en bortförklaring. Men sedan skandalen med påhittet om ”apatiska barn”, då hela svenska läkarkåren ljög eftersom man var rädd att hängas ut i medierna, har jag förstått att det är massmedierna, journalisterna, som håller i taktpinnen. Säger de att barn blir apatiska, då nickar läkarkåren instämmande även om de vet att allt är en bluff för att främja invandring. Säger massmedierna att polisen ska dela ut saft och bulle, då lyder polisen. Och politikerna håller med.
Politiken måste ta kommandot
Det finns bara en opinionsbildande kraft som står emot massmediernas agendasättande kampanjer – och det är Sverigedemokraterna. Därav allt hat mot partiet. Nu behöver också andra partier på den valvinnande sidan sluta upp med att vara massmediernas slavar och genomföra det man lovat svenska folket.
Den vänsterkriminologiska epoken måste gå i graven, hur mycket journalister än skriker och gapar om att de främsta offren är mördare, våldtäktsmän och gängkriminella. Snyftandet för brutalitetens gärningsmän måste vara över. De ska plockas ner och låsas in.
*
Se vidare förklaring av läget i morgonsamtal från i måndags i Riks: