Krånglet kring återbetalning av elskatten och den utdragna processen för att sänka bränslepriserna vid pump visar att politiken inte ska vara så närsynt, utan istället ha koll på att infrastrukturen är robust – då behövs inga klipp-och-klistra-lösningar för återbetalning till hushållen.

Näringslivet i bred mening – från Investors Jacob Wallenberg till statliga LKAB:s Jan Moström och kraftbolaget Barsebäcks Åsa Carlson – efterlyser en bred politisk samsyn om elförsörjningen. Utan en ny energiöverenskommelse över blockgränserna kommer inte näringslivet att lita på politikerna och därför varken satsa i kärnkraft eller vindkraft. Riskerna blir för stora. De som satsade på det som sades vara miljövänliga etanol en gång i tiden fick se alltihop braka samman, när etanolen inte visade sig vara så smart miljölösning.

Nu vinglar politiken mellan att hata och älska kärnkraft. Ena året gör regeringen (rödgrön) allt för att lägga ner återstående reaktorer så fort som möjligt, nästa år vill regeringen (borgerlig) bygga ny kärnkraft.

Skurkarna bakom sveket

Grundorsaken till att hushållen känner sig svikna över att inte omedelbart få kompensation för elpriser och bränslepriser är att de rödgröna ständigt och ytterst medvetet höjt energiskatterna som ”grön skatteväxling”. Och att man lagt ned hälften av landets kärnkraftreaktorer.

Det är denna gröna (mest i betydelsen oerfarna) politik som gjort hushållen sårbara.

Det är därför partierna tävlade om vem som vill betala tillbaka energiskatterna mest och snabbast uppstod i valrörelsen. Men även om det går att förklara händelseutvecklingen har Widar Andersson i Folkbladet (S) helt rätt när han beskriver det som att energipolitiken ligger på ”bananrepubliknivå”.

Här måste politiken bli långsiktig istället för dåraktigt kortsiktig.

Energiskatter som folk kan leva med

Då är den givna lösningen en energiöverenskommelse där de tre stora partierna utgör stommen. Om S, SD och M kommer överens, tillsammans med KD och L, skapas den trygghet som näringslivet behöver och som innebär att framtida skatteåterbäringar på energiskatterna till hushållen inte blir nödvändiga.

Där måste den gamla modellen som byggde på robust och planerbar energi återuppstå. Vindkraft kan bidra på marginalen, men aldrig bli något som ersätter kärnkraft. Därför ska inte heller vindkraft subventioneras.

En sådan överenskommelse måste också slå fast energiskatter på en nivå som hushållen klarar av – utan krav på återbetalning. Då kan Sverige komma bort från att framstå som en bananrepublik. Det är inte för mycket begärt.