Vänsterpartiet var en nästan lika stor valförlorare som Centerpartiet. Man tappade mer än var sjätte väljare när man gick från 8,0 procent av väljarna till 6,7 procent. Nu har Vänsterpartiet gjort sin interna valanalys.

KOMMENTAR. Tre enskilda faktorer utmålas som huvudskäl till att partiet tappade väljare. Men är det hela sanningen?

Avståndstagande från klimataktivism sänkte partiet

Utöver de utrikespolitiska felstegen anser valanalysen att Vänsterpartiet uppfattades ha tonade ned sitt klimatfokuset, när partikongressen inte lade fram förslag med flygskam och krav på mindre bilåkande.

”Ledande partiföreträdare fick sällan frågor om sakinnehållet i den nya klimatpolitiken, utan fick i huvudsak besvara frågor utifrån narrativet att klimatpolitiken försvagats för att locka SD-väljare och att det fanns en betydande intern konflikt i frågan”, står det.

Nej till vapenexport och ja till PKK

På våren vinglade och vacklade partiledningen om man skulle skicka svenska vapen till Ukraina som invaderats av Ryssland. Det bidrog till att partiledaren Nooshi Dadgostar tappade mycket av sitt förtroende, från 32 procent till 20 procent.

Detta, och det faktum att riksdagsledamöter viftade med terrororganisationen PKK:s flaggor i Almedalen, användes av Socialdemokraterna och Centerpartiet för att skada Vänsterpartiet i opinionen och peka ut partiet som att det saknade regeringsduglighet, står det i analysen.

Ekonomi kom i skymundan

Nedtonat klimatengagemang, vapenmotstånd och terrorstöd gjorde att andra frågor kom i skymundan.

– Det tog definitivt fokus från vad vi ville prata om, nämligen människors ekonomiska villkor och förbättrad välfärd, säger biträdande partisekreterare Hanna Gedin som lett valanalysen till TT/SvD.

Är det hela sanningen?

Det är viktigt för ett parti att granska de taktiska ställningstaganden man gjort och hur de påverkat väljarna. Men ett parti är också i högsta grad beroende av yttre omständigheter som man inte påverkar så lätt.

Ett skäl till att valresultatet är så bittert är att man länge hoppades att öka i valet. Detta eftersom man red på en framgångsvåg sedan man besegrat Centerpartiet och januariavtalet sommaren 2021. Då fällde man en S-statsminister tillsammans med Sverigedemokraterna och de borgerliga.

Nooshi Dadgostar framstod som en principfast ledare som körde över Annie Lööf och hennes krav på marknadshyror. Dadgostar vågade fälla en S-regering, något ingen vänsterledare vågat förr. Annie Lööf fick krypa till korset och lova att inte kräva marknadshyror för att S åter skulle röstas fram som regeringsparti – denna gång utan januriavtalet som L passade på att hoppa av.

Det var en stor taktisk seger för Vänsterpartiet och stödet för partiet och dess ledare steg.

Men sedan återinträdde vardagen. Och Socialdemokraterna valde Magdalena Andersson till partiledare på hösten 2021. Skälet till att Stefan Löfven plötsligt avgick var just att S behövde locka väljare från stödpartierna för att hålla ställningarna.

Jag tror mer det var den socialdemokratiska taktiken som kostade både V och C deras valförluster. Att vara stödparti åt Socialdemokraterna är livsfarligt för ett parti som vill växa. Risken är uppenbar att det stora partiet med bättre tillgång till medier lockar över väljarna.