En överenskommelse har ingåtts mellan Tidöpartierna om kulturpolitiken. Sverigedemokraterna avvecklar nu vänsterdogmer som normkritik, identitetspolitik och intersektionalitet i skattefinansierad kultur.

I Tidöavtalet nämns det som samarbetet mellan regeringen och Sverigedemokraterna omfattar. Och i avtalet nämns kulturpolitikens vanliga mantran om kulturens oberoende och principen om att politiken ska hållas på ”armlängds avstånd”. 

Dessa formuleringar betyder att kulturpolitiken ska preciseras genom uppgörelser mellan de fyra samarbetspartierna. Ett ”stora kulturpolitiska genombrott” för Sverigedemokraterna, skriver Expressen. 

– Vi hade inga som helst problem med den punkten, utan blev tvärtom glada när den fördes in i förhandlingarna. Den innebär ju att vi får ett samarbete kring bärande delar av kulturpolitiken, och det mest centrala för oss nu blir att bevaka att politiken håller sig på ett adekvat avstånd, säger en central källa i SD med insyn till tidningen.

Politiken styr kulturen redan idag

Sverigedemokraterna har kunnat peka på den omfattande politisk styrning av kulturen som redan i dag förekommer och att principen om armlängds avstånd inte tillämpas.

– Det är uppenbart när man ofta har teman som är rotade i normkritik, intersektionalitet och identitetspolitik. Det finns en tydlig politisk slagsida åt vänster i den breda styrningen av kulturpolitiken, och det vänder vi oss emot. Det är inte ett område som ska styras på det sättet, säger SD:s partisekreterare Mattias Bäckström Johansson. 

Regleringsbrev till kulturinstitutioner

Under de senaste veckorna har de fyra samarbetspartierna gemensamt i regeringskansliet genomfört beredning av nya regleringsbrev till ett dussintal kulturinstitutioner. De handlar bland annat om de statliga museerna, som Moderna museet och Nationalmuseum. Liksom om kulturmyndigheter som Statens kulturråd och Riksantikvarieämbetet. 

Enligt Expressens källor har SD haft invändningar på en del av de uppdrag som legat på kulturinstitutionerna, just utifrån att det handlat om en politisk färgad styrning.

Och Tidöpartierna har nu, enligt tidningens källor, slutit en överenskommelse om att inleda en översyn av dessa uppdrag. Det handlar om de politiskt korrekta krav på vad som ska ”främjas” av kulturinstitutioner. Vad är inte det om politisk styrning? Det handlar bland annat om krav på att anställa nyanlända praktikanter, om kvotering efter kön och om miljöaktivism. 

Omläggning av kulturpolitiken

Detta tolkas som början på en större omläggning av kulturpolitiken, där samarbetspartierna även kommer göra en översyn av de ”målstrukturer” som styr andra kulturverksamheter, däribland svensk film. Här har Sverigedemokraterna sedan tidigare kritiserat verksamheten för att präglas av en tydlig politisk styrning. 

Att verkligen upprätta ”armlängds avstånd” kräver stora förändringar eftersom kulturpolitiken länge präglats av vänsteraktivism. Det handlar alltså inte om att tvinga fram en annan politisk styrning, så som det ofta misstänkliggörs i kulturdebatten, utan om att ta bort vänsteraktivismen. Expressens källor påpekar att samtalen mellan samarbetspartierna skett utan någon friktion att tala om. 

Skattepengar till kulturen

Mattias Bäckström Johansson ser goda möjligheter att enas framåt kring kulturpolitiken. Det handlar också om att se över finansieringen av kulturen. Här finns också en uppenbar vänsterstyrning där sådant som är vänsteraktivistiskt får omfattande stöd för normkritisk och identitetspolitik, medan andra former av kultur blir utan skattemedel.

– Den styrning som lever kvar från den tidigare rödgröna regeringen skapar större förutsättningar för vissa kulturarbetare eller en viss inriktning av kulturen att kunna få den skattefinansierad. Den typen av politisk styrning av kulturen är olämplig, säger Bäckström Johansson.

– Konsten ska vara fri. Vi ska inte vara ett land som förbjuder olika saker. Men det finns ingen mänsklig rättighet i att ta del av skattebetalarnas pengar, tillägger han.