Sverige saknar statistik om hur många som talar vilka språk. Skälet till den vita fläcken är att det ses som en känslig fråga. Men utan kunskap är det svårt att agera för ökad integration.
Med tanke på hur snabbt befolkningssammansättningen förändrats de senaste decennierna på grund av den stora invandringen, är detta ett problem, skriver Josefin Utas i gästkolumn i G-P.
”Hos myndigheten ISOF, Institutet för språk och folkminnen, hänvisar de till en enda forskares studier där han, för flera år sedan och indirekt, försökt att uppskatta hur många som talar olika språk. Mikael Parkvall skrev 2018 att arabiskan nog har gått om finskan som näst största språk i Sverige, men ingen vet riktigt. Detta är pinsamt, rent ut sagt.”
Det har konsekvenser att inte ta fram och föra statistik om språk som talas i landet. Hur ser det ut med eleverna i skolan, vilka språk talas i förorterna, hur segregerat bor man efter språktillhörighet. Och vad betyder språket för hur människor lever generellt?
”Med tillgång till fakta kan alla i stället för att gräla om hur verkligheten ser ut, fokusera på diskussion om hur vi ska förbättra saker i samhället. Data är också viktigt för att kunna använda dessa i vidare forskning om hur vårt land utvecklas”, menar Utas.
Hon uppmanar den nya regeringen att våga ta in kunskap med tanke på den omfattande invandring som skett till landet. ”Fakta om verkligheten måste trumfa ängslighet. Vi behöver börja studera och följa utvecklingen när det gäller språk i Sverige.”