Idag är det två månader sedan Gunnar Strömmer tillträdde som justitieminister. I en intervju medger han att han ändrat sig och är för tuffare tag än han var som juridisk nyskapare och advokat.

När jag läser intervjun med Gunnar Strömmer (M) i G-P känner jag igen honom från tiden för mer än 20 år sedan då vi båda var verksamma vid tankesmedjan Timbro. Han är öppet reflekterande. Bara en sådan sak. I dessa tider är politiker alltmer tillknäppta. Det beror mycket på att vänsteraktivister gärna märker ord och försöker skapa skandaler om vilka futtigheter som helst. Och tyvärr spelar medierna med. Motdraget blir tystare makthavare.

Då, för 20 år sedan, arbetade Strömmer med en annorlunda idé om att skapa ett institut som juridiskt tog matchen med en kollektivistisk och politiskt korrekt statsmakt. Resultatet blev Centrum för rättvisa där man driver enskilda personers fall när de råkat illa ut på grund av rådande politiska kulturer. Som när de oskyldigt drabbats av diskriminering på grund av vänsterns kvoteringshysteri.

Ett fall jag minns var när en kille nekats plats på populär universitetslinje därför att han var man. Tjejer med sämre meriter gick före, i kvoteringens namn. Strömmer vann mot hela universitetsnomenklaturan. Universitetet fälldes för olaglig etnisk diskriminering, ända upp i Högsta domstolen. Kvoteringseländet på universiteten togs bort.

Förstår allvaret

I intervjun i G-P visar Strömmer igen att han inte är en vanlig politiker. Han säger som det är. Han erkänner att han tänkt om. Som i grunden liberal värnar han starkt om individuella integriteten, men han inser att om kriminellas integritet värnas, då tar man död på alla hederliga människors integritet.

Eller som han själv säger om att införa anonyma vittnen i domstolar, där samhällsutveckling fått honom att ändra sig. Tystnadskulturen har blivit förödande.

– Både för att den minskar våra möjligheter radikalt att lösa brotten, men också för att den långsiktigt underminerar tilliten mellan medborgarna och staten. Då är det befogat med en del omprövningar, som jag själv har behövt göra och som jag tror att hela samhället behöver göra, säger Strömmer.

Om risken med att införa visitationszoner:

– Det finns en tillitsrisk. Men det finns också en tillitsrisk av att inte göra det, svarar han.

Rättsstaten när att falla

Det är svar som endast kan ges av någon som förstår i vilket fruktansvärt allvarligt läge Sverige nu befinner sig.

Vi är på gränsen till rättsstatens sammanbrott. Om klankriminella och gängstrukturer får fortsätta att breda ut sig så som de gjort under både Reinfeldts regeringstid och de senaste åtta årens rödgröna styre, så är vi snart bortom den punkt då de laglydiga kan ta tillbaka makten och kontrollen. Då har Sverige blivit som ett land i Mellanöstern där laglösheten råder och konflikter bara kan lösas med skjutvapen.

Gunnar Strömmer förstår att då räcker inte snälla, hyggliga liberala metoder. Då måste rättsstaten visa huggtänderna. Ta tillbaka initiativet. Låsa in alla som visar lojalitet mot gängkriminella. Alltifrån de som springer ärenden till utför beställningsmord. Att vara kriminell ska inte längre vara något ”tufft” utan något bara obegåvade dårar ägnar sig åt.

När Strömmer intervjuades i radio om hur fler skulle kunna dömas, när fängelserna redan är överfulla, svarade Strömmer, vilket hörbarligen chockade journalisterna:

– Då får vi bygga fler fängelser.

Nu krävs tuffare tag än Sverige tillämpat i modern tid

Och det är exakt vad som behövs. Fler fängelser måste byggas. Med låg standard. Sverige lägger idag tre gånger så mycket skattepengar på varje intagen som man gör i Österrike, Frankrike och England. Så kan vi inte ha det. Kriminella ska inte leva i lyxhotell. De ska avtjäna sina straff. Då krävs ingen hög standard. Annat än god standard i rymningssäkerhet.

De som ivrigt hejat på om stor invandring, inte minst från Mellanöstern, får nu stå ut med att den svenska rättsstaten tar intryck av detta och i kriminalpolitiken använder hårdare metoder än vi annars behövt ta till, om vi inte haft en stor invandring från de mest våldsbenägna regionerna i världen.

Stenhård kriminalpolitik – eller en väg som leder till total laglöshet och efterföljande ekonomisk misär. Det är valet vi står inför.

Svenska folket har i årets riksdagsval valt det förstnämnda. Gunnar Strömmer ska som justitieminister se till att det verkställs, så som det uttrycks i Tidöavtalet. Här har justitieministern full uppbackning i att dramatiskt förändra svensk kriminalpolitik.

Signalerna så här långt bådar gott. Men det är bråttom. Allt för mycket har under lång tid tillåtits gå fullständigt fel.