Vi har lämnat vintersolståndet bakom oss och går bokstavligen mot ljusare tider. Kan vi säga detsamma om politik och samhällsfrågorna? Hoppet finns. Svenska folket har givit oss ny majoritet i riksdagen.
Under lång tid har den offentliga servicen blivit sämre, eller iallafall allt mindre i takt med vad medborgarna förväntar sig.
Grönt el och snabbtåg i skogen
Klimatpolitiken skulle ge oss grönare el, men ger oss nu smutsig, oljeeldad och mycket, mycket dyr el eftersom kärnkraften avvecklats i snabbare takt än alternativen kommit på plats och kunnat svara för samma stabilitet i elnätet.
Järnvägen skulle få ”höghastighetsbanor”, men det bidde till slut en tummetott med ”låghastighetsbanor” ute i skogen istället för genom centrala delarna av städerna. Priset skulle ändå bli hundratals miljarder kronor. En tummetott som den nya regeringen nu säger nej till. Pengar behövs för att göra befintliga järnvägsnätet robust. Och för ett bokningssystem som inte kräver att kunden ägnar sex timmar framför datorn för att kunna boka biljett, så som skedde inför denna julhelg.
Oordning och otrygghet
Gängen skulle ”knäckas”, sa de styrande politikerna. Men varje år blev de starkare.
Polisen skulle fungera bättre efter reformen 2015, men aldrig har väl polisen varit så ifrågasatt som nu. Självaste polisledningen framstår som en såpopera med sex, intriger, avundsjuka.
Skolorna skulle prioriteras, men istället för att ta itu med disciplin och studiero för eleverna har styrande politiker fastnat i ägarformer och hur man ska kunna lägga ner skolor som fungerar.
Vänder det nu?
Ja, det finns ingen hejd på politiskt orsakade problem. Ovanpå dem har vi de kriser ingen svensk bär skulden till: krig i vårt närområde och världsekonomi i gungning efter pandemin rubbat alla cirklar.
Ändå finns ett visst hopp om att det ska vända. Svenska folket har tagit makten från de rödgröna efter åtta år och givit ansvaret till fyra samarbetspartier som lagt fast en ny kurs för Sverige.
De lovar att vända skutan till gynnsammare kurs, men allmänna opinionen är otålig. Man vill se resultat omedelbart. Dagen efter valet tycks många förväntat sig att allt skulle bli annorlunda.
Sakta, sakta, sakta
Att ändra kurs för det svenska samhället tar tid. Även till synes enkla beslut som att sänka bränsleskatterna måste beredas och partierna måste komma överens om vad staten måste dra in på för att kunna sänka skatterna. Att stifta lagar som biter på klan- och gängkriminella tar också tid.
Demokratin fungerar så att folket ger vissa partier makten. Sedan har de fyra år på sig till dess folket utvärderar deras styre och avgör om de ska få fortsätta eller om oppositionen ska få makten istället.
Detta med omedelbar verkställighet av vallöften är en känsla som skapats nu, men som inte funnits efter tidigare val. Kanske därför att valsegrarna denna gång varit tydliga med vad de vill uppnå. Tydliga besked kan ha blandats samman med snabbt genomförande.
Vi som är mer konservativa kritiserar de radikaler som snabbt vill ändra samhället och tror att utopier kan genomföras. Vi gör det därför att vi vet hur komplicerat ett samhälle är och att man inte kan ändra på saker hur som helst.
Och även förändringar i syfte att återställa trygghet och förutsebarhet kräver tid och kan vara besvärligt att genomföra i den komplicerade och byråkratiserade värld vi lever i.
Det gäller att ha respekt för verklighetens förutsättningar – även när vi vill återskapa allt det som rivits ned.