Oppositionspartiet S har kallat neddragningen i kommande statsbudget för en ”slakt” av biståndet. Morgan Johansson kallade förra veckan till utfrågning om biståndet i riksdagens utrikesutskott. Men där fick han snopet nog inte stöd för enprocentmålet i biståndet.
KOMMENTAR. Jo, förre justitieministern Morgan Johansson (S) är fortsatt i farten. Nu som partiets utrikespolitiske talespersonen och vice ordförande i riksdagens utrikesutskott. Från den positionen tog han initiativ till utfrågning med anledning av den sänkning av biståndet som regeringen föreslår i sin budget och som innebär att enprocentsmålet inte längre är aktuellt.
Nu skulle minsann kritik mot regeringen framföras!
Ologiskt med enprocentmål
Till utfrågningen i riksdagen kallades företrädare från Expertgruppen för biståndsanalys. Men experten Lars Anell gav inte de svar som oppositionen kanske önskat, när han sa att det är ”ologiskt att ha ett mål som innebär att bli av med pengar”. Det borde istället formuleras i termer av ”behov, kvalitet och resultat”.
Anell menade att en framgångsrik biståndspolitik borde inriktas på att göra länder självbärande – inte göra dem bidragsberoende.
Vädjar om att slippa få pengar
Han slog också sönder ett annat mantra från svenska biståndsindustriella komplexet: bistånd borde riktas mot några få länder, inte som Sverige gör nu: strösslar miljarderna över uppemot 50 länder.
Anell påpekade att statliga biståndsorganet Sida vädjat om att regeringen ska minska anslagen. Man har ”haft mer pengar tidvis än vad man kunnat göra av med”, konstaterade Anell.
Biståndet måste minska mer
Alla varningslampor har länge blinkat om att den svenska biståndspolitiken bygger på en känslosam ulandsromantik. Man öser pengar över länder som tar mer skada än nytta av svensk generositet. Biståndet slår sönder naturliga marknadsmekanismer i fattiga länder och göder korruption.
Nu slår Tidöavtalet fast att biståndet ska ligga på en hög nivå 2023, 24 och 25. Inför budgeten för 2026 måste regeringen ha reformerat denna gigantiska budgetpost så att pengarna gör nytta. De biståndsinsatser som gör det, exempelvis katastrofbistånd och bistånd till flyktingar i närområdet, ska fortsatt stödjas. Men alla andra skrytprojekt måste då ha avvecklats.
Ett sätt att kompromissa med dem som vill se högt bistånd är att fördela budgetmedel till svensk räddningstjänst och beredskap. Med högre kapacitet där kan vi både trygga hemmaplan och vara kapabla att rycka ut i omvärlden för att hjälpa till vid kriser som jordbävningar, bränder och översvämningar.
Det är hög tid att använda hjärnan i biståndet.