Spekulationerna är många om den nya majoriteten i riksdagen ska kunna hålla sams eller om samarbetet ska spricka. Kommer L åter stödja S? Ska S söka stöd hos SD? Men den mest intressanta frågan är om M och S kommer att hitta varandra.
I Dagens Industri analyserar Tobias Wikström på ledarplats (23/12) den politiska matematiken: ”Magdalena Andersson (S) säger att hon inte tänker fiska efter stöd från Sverigedemokraterna, att hennes parti inte tänker formulera förslag så att de skulle passa SD i syfte att störa regeringen … Men allt kan förändras.”
Dessa två partier har 180 mandat tillsammans och egen majoritet.
Vad händer om Tidöavtalet spricker?
Wikström menar också att det är tveksamt om Jimmie Åkesson (SD) skulle nappa: ”Sympatisörerna skulle sannolikt straffa SD hårt om man väljer att stödja ett S-förslag.”
Det här håller jag inte med om. Priset för att i en tung ekonomisk fråga fälla den borgerliga regeringen handlar för SD snarare om att förlora sin påverkan på regeringen. Om SD skulle rösta med S i en viktig fråga, kan naturligtvis den borgerliga regeringen söka stöd hos S och därmed omintetgöra det Sverigedemokratiska inflytandet som partiet varit så inriktad på att bygga upp.
Mer än socialdemokratiskt önsketänk
Och jag uppfattar det mer sannolikt att ett samarbete mellan M och S kan uppstå. Wikström nämner det, men mer som socialdemokratiskt önsketänkande. Men vi ser i en rad kommuner att S och M börjat regera tillsammans.
I Sölvesborg betalade S – med Sölvesborgs skattebetalares medel – högre arvoden till M-ledamöter för att de skulle komma över på vänstersidan. Och de nappade. Också i andra kommuner verkar partiföreträdare gå att köpa med höga politikerarvoden. Vad man lovat väljarna anses oväsentligt efter valdagen.
Om väljarna inte i nästa val straffar de partier som brutit mot vad man sagt före valet, kommer den svenska korruptionen att breda ut sig än mer genom att partier lovar varandras ledamöter högre arvoden för att ansluta till ”pakten” som vill styra kommunen.
Hålla vad man lovat
Därför är det viktigt att samarbetspartierna kan konsolidera sitt samarbete genom förtroendefullt agerande gentemot varandra. Det skulle både stärka regeringsalternativet inför kommande val och dessutom inte sänka väljarnas förtroende för politikerna.
Och viktigast av allt är naturligtvis att partierna i majoritet håller sina löften. Alla som tänker efter mer än några sekunder, förstår att alla valrörelsens löften inte kan genomföras på åtta veckor. Men de behöver genomföras under mandatperioden. Här får inte Tidöpartierna tappa bollen.