Uppemot 160.000 jobb var hotade om mark- och miljödomstolen inte tillät Cementa att få fortsätta bryta kalk i Slite på Gotland. Förnuftet segrade. Men överklaganden från miljöaktivister och fortsatt juridisk strid är att vänta. Grundproblemet är den svenska miljölagstiftningen.

Låt oss vara tydliga: Kalk krävs för att göra betong. Betong behövs för att bygga bostäder, vägar, järnvägar och för att kunna bryta järnmalm i gruvorna.

Stopp för brytning av kalk innebär alltså att Sverige stannar.

Det tar år att bygga ut hamnar för att importera kalk istället för att bryta kalk i Sverige. Dessutom innebär det en enorm miljöpåverkan att med tunga transporter importera kalk istället för den vi har i vår svenska mark.

Ändå är miljöaktivister idoga i att försöka stoppa svensk kalkbrytning. Parallellen till elproduktionen är tydlig. Där har miljöaktivisterna sett till att avveckla kärnkraft som inte släpper ut koldioxid, vilket nu leder till massivt eldande av olja – alltså en återgång till fossilt bränsle med stora utsläpp.

Miljöaktivister agerar i praktiken för att öka utsläppen. Ren dårskap.

Det är som Nya Wermlands-Tidningen skriver: ”Cementkrisen är helt självförvållad, förorsakad av aningslösa politiker av alla kulörer som stiftat lagar som låter bra men där man struntat i de vidare konsekvenserna. Antingen av okunskap, ointresse eller helt medvetet. Det senare av de mer industri- och tillväxtfientliga delarna bland beslutsfattare och så kallade miljöaktivister.”

Skälet att miljöaktivister får sådant inflytande är att den svenska miljölagstiftningen är felkonstruerad. I domstolarna ska bara de direkta miljökonsekvenserna för den aktuella verksamheten prövas, inte vad alternativet blir om man säger nej.

Därför är nuvarande miljölagstiftning ett sätt att stänga ner Sverige, eftersom all verksamhet har påverkan på miljön på ett eller annat sätt. Även den verksamhet som är betydligt effektivare och ger mindre utsläpp än alla andra alternativ får nej. Allt får nej.

Domstolar kan inte ersätta politikens ansvar för att väga för- och nackdelar med olika lösningar. Därför måste nuvarande miljölagstiftning göras om. När det handlar om målkonflikter och att väga in olika samhällsintressen är domstolar fel arena. Då handlar det inte om juridik utan om politik.

Politiken trodde att man skulle kunna slippa undan att göra svåra avvägningar genom att skicka ansvaret på domstolar, men det går inte. Iallafall inte om vi vill leva i ett land som utvecklas och inte avvecklas tillbaka till medeltiden.