Två iranskfödda bröder står åtalade för spioneri och de kan ha försvagat Sveriges säkerhet mer än någon tidigare spion. Nu varnar Foreign Policy, mot bakgrund av det svenska fallet, för att utlandsfödda kan vara extra sårbara för att rekryteras av främmande länders underrättelsetjänster.

Brottsutredningen mot de misstänkta spionbröderna Peyman och Payam Kia beskrivs som ett ”uppvaknande”, av säkerhetskolumnisten Elisabeth Braw i artikeln ”Sweden’s Espionage Scandal Raises Hard Questions on Spy Recruitment” i Foreign Policy.

Lättare för Ryssland att rekrytera

”Det faktum att europeiska länder i dag är hem för ett mycket större antal utrikesfödda invånare än för bara ett par decennier sedan ger Ryssland (och Kina) tillgång till en större rekryteringspool”, skriver Braw i sin analys. 

Familjen Kia kom till Sverige från Iran på 1980-talet och blev svenska medborgare under 1990-talet. Det är den äldre brodern som haft en häpnadsväckande stor tillgång till säkerhetsklassad information genom att han fått en rad känsliga säkerhetsbefattningar inom Tullverket, Säpo och militära underrättelsetjänsten Must. 

Drivkraften bakom spioneriet mot Sverige misstänks vara girighet. Bröderna har belönats rikligt med guld och kontanter i form av dollar av ryska militära underrättelsetjänsten GRU. De har inte haft någon lojalitet med Sverige och därför haft lättare att förråda landet. 

Elisabeth Braw menar att fallet väcker frågan om i vilken mån västerländska underrättelsetjänster ska rekrytera personer som fötts i fientliga länder. Det är exempelvis känt att Ryssland och Iran samarbetar om när det gäller att införskaffa och ta del av hemliga underrättelser.

Mer sårbara för rekryteringsförsök

Och det är inte bara Sverige som utsätts. Braw påpekar att Norge förra månaden arresterade en misstänkt rysk militär underrättelseofficer som arbetade undercover i deras land och utgav sig för att vara en brasiliansk akademiker.

Tidigare avstod svenska underrättelsetjänster från att anställa personer födda i fientliga länder av oro för att sådana officerare kunde vara sårbara för rekrytering av sitt hemland eller allierade i sitt hemland. Flera andra nordiska länder håller fortfarande fast vid den politiken, men de senaste åren har Sverige mjukat upp sitt synsätt.

Det innebär en obestridlig risk, konstaterar Braw som också intervjuat Per Thunholm, rådgivare åt svenska försvarshögskolan. ”Det är inte så att människor som är födda i andra länder är mindre pålitliga”, menar Thunholm. ”Men det finns en risk att de är mer sårbara för rekryteringsförsök – till exempel genom press på deras familjer i hemlandet.”