Det är ovant för Socialdemokratin att vara oppositionsparti. Att kritisera regeringssidan räcker inte långt. Man tycks sakna en egen reformagenda.
När Magdalena Andersson skulle presentera det viktigaste i partiets budgetmotion på måndagen, valde hon att börja med en attack på Johan Pehrson (L) för hans famösa skitord om Sverigedemokraterna (Expressen 20/11). Med budskapet att det lilla partiet borde byta sida och ge regeringsmakten tillbaka till Socialdemokratin.
12 miljarder i inflationskompensation blev ”satsning”
När de kom till sina egna förslag i skuggbudgeten var största posten 12 miljarder kronor till regioner och kommuner i form av generella statsbidrag. Det är åtminstone 8 miljarder mindre än vad Sveriges kommuner och regioner, SKR, hävdar att kommunsektorn behöver för att hålla jämna steg med priser och löner och undvika underskott.
Ändå påstår S i sitt pressmaterial att deras 12 miljarder ”skulle stärka välfärden och till exempel kunna innebära att 14 600 förskollärare, eller 16 000 undersköterskor skulle kunna anställas i Sverige”.
Men om man kompenserar för inflationen kan man knappast satsa det på nya tjänster. Något som till och med journalisterna på pressträffen påpekade. Man kan inte använda en budgetresurs två gånger.
Mikael Damberg var tvungen att backa på pressträffen, säga att han inte läst partiets eget pressmeddelande och erkänna att deras ”satsning” inte räcker till att anställa fler. Tvärtom kommer många offentliga arbetsgivare att behöva vända på varenda skattekrona för att få ihop sin ekonomi, givet de stora prisökningarna.
Höginkomsttagare får mindre än under S-regeringens tid
S-företrädarna angrep att skatterna för höginkomsttagare sänks, även om det är en automatisk indexuppräkning på grund av inflationen. Ett system som Socialdemokraterna infört. Om man också har i minnet att S-regeringen avskaffade värnskatten för de allra högsta inkomsterna, framstår det som inte så lite hycklande att klaga på regeringssidans budget ur jämlikhetsperspektiv.
Trots den kritik man kan rikta mot Socialdemokraternas oppositionsbudget satte TT och flera medier en ren propagandarubrik om budgetutspelet: ”S vill fördubbla satsning på välfärd”. Detta om en ”satsning” på sex miljarder som kompensation för inflationen som utgör fem promille av en statsbudget på 1200 miljarder kr.
Det är uppenbart att medielandskapet gärna går Socialdemokratins väg och avstår från kritisk granskning. Men vad hjälper mediernas fjäskande när det partiet inte har några egna idéer om vad det vill?
Hur blir det med bränsleskatterna?
Nu har partiledningen inte presenterat hela sin oppositionsbudget. Mer kommer imorgon. Då återstår att se hur partiet hanterar energiskatterna. Sänker man bensinpriset vid pump mer än regeringen? Eller fullföljer man sin politik från tiden i regeringsställning då man ständigt chockhöjde skatterna på el, bensin och diesel?
Och hur gör S om biståndet? Tänker man föreslå att denna gökunge i statsbudgeten får fortsätta växa på sjukvårdspersonalens bekostnad? Den tillväxt som Sverigedemokraterna fått stopp på genom Tidöavtalet.
Ja, det är svårt att se vad S ska göra, annat än att antingen hålla fast vid sin gamla linje eller ansluta till den linje som nya regeringen tvingas till av Sverigedemokraterna.