Att en rad politiker har sagt nej till att medverka i SVT:s intervjuprogram ”30 minuter” ger fel signal. Den nya regeringens ministrar är nu makthavare och har plikt att ställa upp och förklara hur man resonerar, även om man bara haft makt i några få veckor.

Samtliga fyra partiledare i nya regeringsunderlaget, flera ministrar och riksdagsledamöter har tackat nej till medverkan i SVT:s ”30 minuter”.

– Det är en ganska ovan situation för oss att den nya makten så unisont har avböjt, säger programledaren Anders Holmberg till DN.

Förstår skälen – men de duger inte

Jag förstår mycket väl varför nya ministrar inte vill (vågar?) ställa upp i det just nu tuffaste intervjuprogrammet i svensk media. Jag vet, efter att själv ha medverkat i programmet. Man är utlämnad till redaktionen som förberett intervjun minutiöst både i sak och genom videoklipp. ”Intervjuoffer” är faktiskt en korrekt beskrivning. Man blir grillad, hårt.

Men det sker enligt journalistikens grunder om saklighet och opartiskhet – och gästen har ju sin chans att svara.

Svaren uppfattas dock ofta av tittarna som defensiva i detta programupplägg. Jag vet inte riktigt varför. Kanske att programledaren uppfattas som åklagare och gästen som den misstänkte busen. Så upplever man det inte när man är i studion och blir intervjuad. Anders Holmberg vrider och vänder på en fråga till dess han tycker han fått ett uttömmande svar, men det är inte ojust eller över gränsen.

En plikt att ta risken

Ett huvudskäl till att inte ställa upp på intervju med en kunnig journalist är, tror jag, att man inte vill ta risken att göra bort sig. Man kan säga något som blir misstolkat, särskilt av politiska motståndarna. Något svar kan i TV framstå som alltför kyligt eller alltför undanglidande. Allt förstärks ju i TV.

Risken att det kan gå fel kan anses större än nyttan med att synas i ett profilerat program.

Men jag tycker inte politiska makthavare kan resonera så. De har fått makt i ett demokratiskt system och har en plikt att inför svenska folket tala om vad man tänker och avser att göra.

Måste ta tillfällen man inte kontrollerar

Ett annat skäl för makthavare att inte ställa upp i ett program där man grillas, är att man av kommunikatörer och pressekreterare får höra att man ska ”välja tillfällen där man kan vinna”.

Göran Persson i ”Abrakadabra” 2002. Foto: SVT.

Alltså nöjesprogram där programledarna inte är särskilt kunniga i politik och politiker därmed lättare kan komma undan med ytliga svar. Typexemplet var ju länge när statsminister Göran Persson 2002 hellre dansade med kossan Doris i SVT:s barnprogram än svarade på tuffa frågor.

Men detta är feltänkt.

Väljarkåren behöver höra makthavare utveckla det egna tänkande för att kunna få förtroende för dem. Det är när man väl byggt upp ett sådant, som man kan slipa av kanterna genom att också vara lite skönt avslappnad i underhållningsbranschen.

Därför behöver den nya regeringen all exponering den kan få – om den vill bli respekterad.

”För tidigt”

Ett tredje skäl för att hålla sig borta från tunga intervjuer är att de nya ministrarna bara haft jobbet i några få veckor. De är inte insatta i sina sakområden. De har inte mentalt landat i att de är minister. De kan inte ge besked i frågor som behöver utredas innan regeringen kan lägga fram konkreta förslag.

Det sista är ju korrekt, men jag accepterar inte de två första invändningarna. En minister måste snabbt kunna sätta sig in i sin uppgift, varför ska man annars vara minister? Och den som utses som statsråd borde omedelbart kunna respektera det höga ämbete man nu innehar.

Även om man inte kan ge konkreta svar på hur det kommer att bli, borde man klara av att resonera om hur regeringsskiftet kommer att förändra landet till det bättre.

Misstanken om oduglighet

Om ministrarna inte ställer upp på intervjuer, sprider sig ju misstanken om att de inte duger till. Att de måste gömmas eftersom ett framträdande i medieljuset skulle visa att de hamnat på fel ställe.

För att visa svenska folket att vi har en duglig regering, måste dess ministrar ställa upp på mediernas intervjuer. Och i ”30 minuter” får de all chans att svara även på svåra frågor.

Så måste de börjar göra. Ju förr dess bättre.