Det finns kreativ galenskap och så finns det värdegrund.

Inte så sällan förundras jag över hur så många verksamheter totalt förlorat förmågan att göra det jobb man är till för. En anledning är att personalen istället har fokus på att prata ”värdegrund” även om det innebär att sätta kärnverksamheten på undantag. Då är det kul att jämföra aktuell miniserie om Spotify med forskaren Mats Alvessons korståg mot funktionell dumhet. Vill man lyckas ska man vara koncentrerad på rätt saker.

REFLEKTION. I skärningspunkten mellan den nya digitala teknikens radikala krav på att allt ska vara ”gratis”, skivbolagsindustrins krav på lönsamhet och musikernas önskan att få betalt skapades musiktjänsten Spotify av Daniel Ek från Rågsved, uppbackad av medgrundaren Martin Lorentzon, civilingenjör i väg- och vatten.

Idag anses Spotify vara en av världens mäktigaste aktörer inom musikbranschen. Grundarna har idag förmögenheter på uppemot 20 miljarder kr vardera.

Men det började i liten skala med två okända grundare bland många som trodde sig ha it-lösningar för musikbranschen. Miniserien The Playlist på Netflix är intressant att följa, även för någon som varken är särskilt intresserad av varken it eller musikbranschen. Detta av ett skäl: serien visar hur mycket originella och udda människor faktiskt kan bidra med.

Galet fokuserade på kärnproblemet

Daniel Ek har extrema krav på teknisk kvalitet och Martin Lorentzon tar enorma risker och får även andra att satsa på den tekniska innovationen att skapa en musikspelare på internet.

I vanligt tal skulle man mycket väl kunna kalla deras agerande för galenskap.

Men de har ett enormt fokus. De vet vad de vill åstadkomma och trots hårt motstånd med både tekniska och juridiska svårigheter, finner de en kompromiss som fungerar för alla. Ja, möjligen med undantag för musikerna som i miniserien framstår som förlorarna när Spotify betalar mindre än vad gamla skivkontrakt skulle ge.

En orsak till det är ju att kunderna, musikkonsumenterna, inte vill betala för musiken. I skicklig dramatik visas hur folk är villiga att betala stora summor för högtalare, men inte för musiken de vill lyssna på i dem.

Så även för mig som vill ha struktur framstår kaoset kring Spotifys skapande som befriande i jämförelse med den fördumning som sker i svenskt arbetsliv.

Funktionella dumheten tar över arbetslivet

I Expressen intervjuas professor Mats Alvesson som bedriver ett korståg mot dagens klyschor och tomma reformer på arbetsplatserna. Han målar upp ett arbetsliv där anställda engageras i meningslösa processer som ser bra ut på papperet eller förstärker en organisations varumärke, men helt utan att bry sig om vad detta snack innebär för kärnverksamheten – det man är satt att producera.

Det är en ”funktionell dumhet” som har en explosionsartade tillväxt i alla organisationer och som kommer att få förödande konsekvenser för samhällsutvecklingen.

– Samtidigt som vi lever i ett kunskapssamhälle verkar vi också i ett fördumningssamhälle som ofta går hand i hand, säger Alvesson. Folk lägger en stor del av sin arbetstid på att utarbeta planer, strategier och utbildningar, presenterade i snitsiga powerpointpresentationer, som sällan utgår från arbetslivets verklighet. Dumhetsparadoxen medför att organisationer anställer begåvade människor som i slutänden gör dumma saker.

Vi måste skrota floskelsamhället

Alvarssons dom: Överflödet av visions- och värdegrundsprat skapar grogrund för ett floskeltungt önsketänksamhälle som inte har ett dugg med vad man faktiskt åstadkommer.

Det är kanske därför tågtidtabeller inte sätts i tid för resenärernas julresor och det kan vara så att pengar går till konfenser och allehanda ”certifieringar” i värdegrund istället för att upphandla snöröjning. Resultatet blir kaos i samhället. Bara därför anställda tvingas ägna sig åt struntsaker istället för att göra det jobb en organisation är till för.

Om den nya regeringen vill visa djärvhet och förnyelsevilja borde den förbjuda alla offentliga verksamheter att ägna sig åt värdegrundsarbete. Punkt slut. Statligt och kommunalt anställda ska göra sitt jobb gentemot medborgare och brukare – inte prata strunt på arbetstid om vad generell godhet skulle kunna vara.