Från alla håll kommer nu kritik mot att migrationen ska stramas åt, kriminella fängslas och skolan ska erbjuda kunskap istället för flum. Oj, oj, oj! Tidöavtalet är så fruktansvärt. Däremot tycks kritikerna anse rekord i dödsskjutningar vara en bagatell som man kan strunta i.

Visst är det förunderligt? Hur olika vi ser på verkligheten vi ju ändå på något sätt delar här i det lilla landet i norr. Efter valsegern har SD, M, KD och L slagit fast en överenskommelse om vad som ska göras. Tidöavtalet är detaljerat och går igenom allt det som behöver göras, och som borde varit gjort för tio, tjugo eller trettio år sedan.

Men skjutningarna, våldtäkterna, förnedringsrånen, den växande otryggheten är för många proffstyckare inget problem. Vad väljarna än sa i valet.

Nej, problemet är Tidöavtalet. Hu så hemskt!

Kritik från alla etablissemangshåll samtidigt

Och kritiken kommer från alla håll. Från Svenska Dagbladets ledarsida (som säg vara moderat) klagas på att rätten till tolk ska begränsas. Dagens Nyheters ledarsida förutspår att många av Tidöavtalets reformer kommer att slå fel. Och Aftonbladets kultursida klagar på att Tidöavtalet präglas av nostalgi och något så fånigt som ett samhälle där folk inte behöver vara rädda för att utsättas för våld.

Vad är det för fel på dessa människor i etablissemangskretsar? Svenska folket såg till att valrörelsen handlade om trygghet – både den om att slippa våld och den om att hushållsekonomin måste räcka trots skenande el- och bränslepriser.

Vardagsfrågor, kallas de. Men dem bryr sig skribenterna i de ledande medierna inte ett skvatt om.

SvD till tolkrättens försvar

Nej, det viktiga är att människor som bott och blivit försörjd i landet under 20 år ska få tolk! Tove Lifvendahl sätter likhetstecken mellan invandrares rätt att på statens kostnad bli förstådd på sitt hemspråk, med äldre svenskars vilja att bli förstådd på svenska språket i äldreomsorgen i Sverige.

Hon är uppenbart präglad av en globalistisk idé om världsmedborgaren, där alla kan hamnat var som helst i världen och då har inte en svensk medborgare, som betalt skatt i hela sitt liv, mer rätt att bli förstådd på svenska än vad en afghan har. Den globalistiska ideologin bortser från vem det är som betalar skatt, och till vad. På ett märkligt sätt intar moderata skribenter en fullfjädrat socialistiskt synsätt på världen när de avfärdar nationalismen. Samband mellan rättigheter och skyldigheter löses upp.

Inte undra på att svenska medborgare börjat tveka på om de ska betala skatt, när välbärgade etablissemangröster anser skattemedlen ska gå till dem som inte bidrar. ”Vad fan får jag för pengarna?”, sa en klok företagsledare som dock fick avgå när han ställde denna berättigade fråga.

DN till saktfärdighetens försvar

Från ett annat håll anses det fruktansvärt att politikerna som vann valet snabbt vill åtgärda bristerna som väljarna vill ha åtgärdade.

I DN skriver Arvid Åhlund: ”Paradoxen är förstås att ’förändringsivern som präglar den politiska konservatismen’ … står ’i strid med den filosofiska konservatismen’, för vilken gradvis förändring är en grundsten.”

Men snälla nån. Titta på verkligheten. Sverige har på några korta årtionden blivit mycket mer otryggt och skakigt än vad landet var förut. Då är det väl givet att den som har konservativ åskådning via politiken vill vidta de åtgärder som gör att man kan återskapa det som gått förlorat.

Trygghet och frånvaro av dödsskjutningar är nostalgi

Men så tänker inte etablissemangets skribenter. På Aftonbladet kultur ondgör sig vänsterextreme historikern Mattias Gardell över den nostalgi som Tidöavtalet präglas av. Han jämför Carl Larssons nationalromantiska målningar med Hitler och Förintelsen. Att vilja ha ett tryggt hem i Sverige är det värsta tänkbara. Nej, svenskarna måste i antirasismens namn acceptera våldet, korruptionen och vägen till samma misär som i Mellanöstern.

Usch och fy, vad hemskt att de fyra partierna bakom Tidöavtalet vill stoppa den utvecklingen och återskapa trygghet och bryta våldsvågen. Så bakåtsträvande!

Förstå motståndet

Jag återger dessa extrema ideologiska tankegångar för att visa vilket motståndet är i svenska etablissemang mot att ändra kurs för Sverige, bort från skjutningar, stök och otrygghet.

Motståndet mot Tidöavtalet är enormt.

Det kommer att bli svårt för folkets valda representanter att fullfölja uppgiften som svenska folket givit valets segrare. Etablissemang av alla slag kommer att göra allt för att hindra en kursomläggning.

Detta behöver vi som vill förändring fatta. Det är liksom ingen slump att utvecklingen gått åt fel håll de senaste 30 åren – det har blivit precis så som etablissemangen velat och vill ha det.