Socialdemokratin förlorade väljare på många håll i landet, men vann nya väljare – välbetalda tjänstemän i storstäderna. Partiet ökade mest på Stockholms mer exklusiva adresser.
Under flera val har Sverigedemokraterna vunnit över S-väljare. I årets val var det markant hur många väljare ute på landsbygden, inte minst i norra Sverige, gick över till Sverigedemokraterna.
S-framgångar på rika Östermalm
Men S ökade något, totalt sett, i riksdagsvalet. Man fick nya väljare i storstädernas exklusiva stadsdelar, som Östermalm i Stockholm. Där röstade många högavlönade nu på S.
I ett DN-reportage frågas: ”De nya välmående väljarna utmanar S självbild och reser en obekväm fråga: Hur länge till kan partiet kalla sig för Sveriges arbetarparti?”
En S-röst svarar i tidningen: ”Man är ju dum om man surar över fler röster, men som socialdemokrat skäms man ju lite.”
Ser ner på vanligt folk
I DN-reportaget får välsituerade komma till tals och tala om hur ”principfasta” de ”välutbildade” är, medan dem utan universitetsexamen – underförstått – är motsatsen.
Och med denna syn på människor har det blivit naturligt att rösta på Socialdemokraterna.
Moderaterna har ju börjat samarbeta med Sverigedemokraterna. Hu så hemskt! Det går ju inte an. Titta bara på hur Nobelstiftelsen slår knut på sig själv för att kunna porta Jimmie Åkesson, medan man glatt bjuder in mördarregimer – med dem delar man ”värdegrund”.
Socialdemokraterna håller på att bli ett rikemansparti där det gäller att vara fin i kanten, inta de ”anständiga” åsikterna och fullkomligt förakta hur de breda folklagren har det.
Därav tvärvändningen
Det är mot denna bakgrund man ska se S-ledaren Magdalena Anderssons tvärvändning i migrationsfrågan och kriminalpolitiken. Partiet måste försöka stoppa förvandlingen. Man kan inte förlora fler arbetare till Sverigedemokraterna. Inte om man vill vara ett stort parti.
Därför har Andersson ingen kritik mot Tidöavtalet. Tvärtom välkomnar hon det genom att påstå att avtalet inte är ett paradigmskifte, utan en fortsättning på socialdemokratisk politik.
Frågan är om inte denna omsvängning under galgen kommer för sent.
Vad ska de nya, fiiina väljarna på Östermalm säga om att S nu följer SD i ”vulgär” politik som sätter svenska medborgare före världsmedborgarna?
Förtvivlan i vänsterpressen
Och i vänsterpressens reaktioner kan vi se hur oförberedda partiets megafoner är på omsvängningen.
”Har det brunnit i huvudet på Magdalena Andersson?” frågar sig Lotta Ilona Häyrynen i Aftonbladet (29/10). ”Bli inte SD:are du med”, vädjar Susanna Kierkegaard i samma tidning (26/10). ”Ingen liten socialdemokratisk tonartsförändring”, konstaterar Daniel Swedin dystert i Arbetet (26/10).
Valet är dock enkelt: Antingen förstår man och utgår från de problem som vanligt folk har, alltså anlägger ett nationalistiskt och inrikespolitiskt perspektiv. Eller så fortsätter man leka humanitär stormakt, det som fina borgare på Östermalm tycker är det anständiga, och låter Sverige bli hela världens socialkontor.
Socialdemokraterna kan inte längre låtsas att det går att förena prestigefull globalistisk ansats med att vara ett parti för låg- och medelinkomsttagare i hela landet. Partiet måste välja: det folkligt nationella perspektivet eller det ”anständiga” internationella.