Medierna kokar över i upphetsning kring hur den nya regeringen kommer att se ut och vilken politik den kommer att bedriva. Att vara intresserad av regeringsbildningen är naturligt, men ställer inte medierna orimliga krav?

MEDIEANALYS. Jag var med i ”Efter fem” i TV4 igår och spekulerade om regeringsbildningen. Skälet är den uppenbara nyheten i att detta kan vara det största som hänt svensk politik sedan 1976 då den första borgerliga regeringen på nästan ett halvt århundrade tillträdde.

Också den gången var journalisterna ivriga och ockuperade korridorerna utanför Thorbjörn Fälldins rum i riksdagshuset där partiledarna satt och förhandlade fram den nya regeringsbildningen.

Skillnaden är att då fanns bara ett TV-bolag som endast hade fasta nyhetssändningar på kvällstid, ett radiobolag och papperstidningar som kom ut en gång per dygn.

Nu har vi medier som publicerar nyheter varje minut under nästan alla dygnets 24 timmar. Jakten på nyheter blir stort, särskilt när man vet var nyheten kommer att dyka upp – i riksdagshuset.

Spelar upp prestige där ingen finns

Ett problem som uppstår är att medierna börjar kommentera icke-händelser som om de vore händelser, bara för att ha något att säga.

Ett exempel är talet om hur långvarig denna regeringsbildning har blivit. Förra regeringsbildningen tog 134 dagar, ändå vill de flesta medier – naturligtvis i samklang med det S säger – hävda att den nuvarande är längre, även om det bara gått 32 dagar sedan valdagen och 25 dagar sedan Kristersson formellt fick sonderingsuppdraget.

I Smålandsposten kallar Fredrik Haage beteendet för ”surrande” och frågar: ”Vad vill surrarna åstadkomma? Det ter sig som den mest relevanta frågan. Hela diskussionen, om man kan kalla det för en sådan, är fullkomligt poänglös. Antingen har Kristersson en regering i hamn till måndag eller så har han det inte. Visst, har han det inte står han med byxorna nere och har lidit en prestigeförlust. Men innan den situationen är ett faktum är surret just tidsödande surr och inte kännetecknande för något annat än att den tjattrande klassen har tråkigt.”

Motivet är att svartmåla valvinnarna

Jo, men det går se motiv i surrandet. Medievänstern tar varje möjlighet att försöka undergräva trovärdigheten hos valvinnarna som kallas ”högerpartier”. Man tar chansen att redan nu börjat att måla vinnarna som förlorare, även om inget är förlorat. De har inte kunnat bilda regering! De är långsamma! De är oeniga! Alla dessa epitet är ju rena lögner i jämförelse med Stefan Löfvens blytunga 134 dagars regeringsbildning. Men verkligheten och objektiviteten är lätt för vissa att trolla bort.

Även i det ytliga mediespelet dessa dagar syns taktiken som kommer att dominera den nya mandatperioden: varje uns av möjlighet att svartmåla de fyra valvinnarna kommer att utnyttjas maximalt. Och sedan kallas ”nyheter”.

*

FAKTARUTA
Tid mellan valdag 2022 och Ulf Kristerssons väntade besked om regeringsbildning imorgon, statsministeromröstning på måndag, regeringsförklaring och konselj med kungen på tisdag (11/9-18/10): 37 dagar. Tid mellan valdag 2018 och Stefan Löfvens avgivna regeringsförklaring och konselj med kungen (9/9-21/1): 134 dagar.

I båda fallen rör regeringsbildningen partier som inte samarbetat före valdagen. I båda fallen har regeringsbildarna aspirerat på att bli statsminister från valdagen.