Imorgon ska Ulf Kristersson avlägga rapport till talmannen om sina sonderingar om att bilda regering med stöd av de fyra partier som har majoritet i riksdagen: SD, M, KD och L. Vad kommer att hända?

Utan att ha några som helst uppgifter från insidan kan jag spekulera i ett antal vägar framåt efter talmansmötet imorgon, på den 24:e dagen efter att Kristersson fick sonderingsuppdraget. (Det tog som bekant 134 dagar för Löfven 2018-19.)

1. Majoritetsregering

Bäst vore om alla partier som ingår i majoriteten också tar på sig regeringsansvar. Det är huvudregeln i parlamentariska flerpartisystem. Då behöver inte all sakpolitik vara färdigförhandlad när regeringen tillträder, utan kan lösas efterhand vid regeringsmöten i Rosenbad.

Om Kristersson ger det beskedet kan talmannen föreslå riksdagen att välja honom till ny statsminister. På fredag skulle då riksdagen rösta ja till honom. Nästa vecka kan Kristersson avge regeringsdeklaration och ministerlista.

2. Trepartiregering med vidhängande avtal

Ett alternativ, populärt bland kommentatorer, är att Kristersson till talmannen meddelar att han har gjort upp om att bilda regering med M, KD och L samt utverkat stöd av SD genom ett skriftligt avtal. Då blir han också vald på fredag. Allt fokus kommer dock att ligga på hur det avtal ser ut som man gjort upp med Sverigedemokraterna om. Hur detaljerat är det? Hur mycket har SD fått igenom? Vad har L fått ge upp?

3. Tvåpartiregering med löpande uppgörelser

Kristersson kan också få nöja sig med M och KD i regeringen, medan både SD och L stannar utanför. Det kan vara en lösning om man inte på denna korta tid hittar kompromisser i vissa frågor. Dessa skjuts på framtiden, och för att garantera att inte L bromsar i regeringsställning får efter krav av SD, båda stanna i riksdagen där ett samordningskansli inrättas. I detta får de fyra partierna löpande göra upp om de förslag som minoritetsregeringen vill lägga fram för riksdagen. SD behåller då rätten att rösta ner regeringens förslag om man inte hittar kompromiss.

4. Mer tid begärs och erhålls

Kristersson kan också av talmannen begära mer tid för att partierna ska kunna göra upp. Talmannen kan bevilja kortare förlängning, kanske fem dar till en vecka.

5. Talmannen lämnar sonderingsuppdrag vidare

Det är dock inte uteslutet att talmannen, om Kristersson begär mer tid, vill driva på processen och tillfrågar Magdalena Andersson (S) om hon som ledare för största partiet vill ha uppdraget att sondera för regeringsbildning. S missar inget tillfälle att ta makten och kan vända sig till L för att höra vad de begär för att släppa fram S-regering en gång till.

6. Talmannen kan utlysa statsministeromröstning ändå

Även om Kristersson begär mer tid kan talmannen ändå föreslå riksdagen att rösta om Kristersson som statsminister nästa vecka. Det vore ett sätt för talmannen att pressa partierna och testa om SD och L är beredda att rösta nej till Kristersson – så som L och C gjorde för fyra år sedan.

I det läget är min gissning att SD röstar nej, eftersom man inte vill ge carte blanche till de borgerliga partier som så grovt misslyckades under mandatperioden 2010-14.

Då blir det sondering för Andersson (S) och om hon misslyckas, får Kristersson ett andra sonderingsuppdrag.

Vilket är troligast?

Eftersom de fyra partierna sagt att de ska förhandla och tror sig kunna komma överens, är det svårt att se hur talmannen skulle kunna påskynda förhandlingsarbetet, vilket talar för förlängt sonderingsuppdrag. Men det yttre trycket för att börja rösta om statsminister är starkt. För optikens skull kan talmannen se sig tvingad att föreslå statsminister även om denne röstas ner.

Eftersom just det skedde för fyra år sedan, vore det inte något dramatiskt. Nedröstade förslag betyder inget förrän riksdagen fälld talmannens förslag en fjärde gång, då nyval utlyses. Och, under tiden som riksdagen röstar nej, kan förhandlingarna mellan de fyra partierna fortsätta. Alla vet att i det ögonblick de kommer överens är det dom som har bollen.