Svenska medier vinklar hårt åt vänster och hånar politiker. Sedan gråter de som barn när de får mothugg. Och den nye moderata kulturministern är redan i deras koppel. Hon tycker det är ”olyckligt” att politiker står för sina åsikter när journalister argumenterat emot dem.

Nu kräver svenska journalister total lydnad. Politiker får inte ha andra åsikter än deras. Om folkvalda representanter ändå visar sig ha andra åsikter, blir de hånade i medierna – men om de svarar på angrepp anses det vara oacceptabelt och olyckligt.

Får bara journalister ha åsikter? Denna galna åsiktskorridor måste rivas.

Journalister leker domare

Mest uppmärksammade exempel är när SVT:s Erika Bjerström attackerar riksdagsledamoten Elsa Widding (SD) sedan hon talat i riksdagen. SVT-journalisten går i total konfrontation: Widding ”förnekar fakta”, ”förvränger statistik” och är ”vetenskapsförnekare”.

SVT-journalist agerar klimataktivist.

På detta svarar Elsa Widding och tillbakavisar den agendasättande journalisten.

Det allvarliga med SVT-reporterns uppförande är att hon först ägnar sig åt att argumentera i linje med klimataktivisterna och sedan försöker ge sken av att hon är domare, att hon står över politiska debatten och inte får bli motsagd.

Folkvald politiker med sakkunskap.

Det är ett totalitärt beteende där mediefolk tror att de har rätt att både styra politiska debatten och tala om vem som har rätt. För mig signalerar det storhetsvansinne. En journalist kan naturligtvis låta bli att referera till olika aktörers debattinlägg – det som traditionellt är journalistik – för att istället själv delta som aktör i debatten och ställa sig på ena sidan, men då är man inte längre journalist utan debattör.

Och aldrig någonsin är det medierna som har att döma av vad som är rätt och vad som får sägas. I en öppen debatt ska argument från olika håll framföras. Sedan är det, i en demokrati, väljarkåren som väljer de politiska aktörer man har förtroende för. Folkstyre, kallas det.

Den som attackeras ska inte få svara

Men istället för att lyssna på motargument blir dessa journalister likt prinsessan på ärten överkänsliga och börjar gråta när de blir motsagda. SVT:s Erika Bjerström anser det ”illavarslande” att en riksdagsledamot argumenterar emot klimathysterin.

Fri och öppen debatt? Nej, mediefolk anser sig ha rätt att diktera vad som får sägas! Och andra argument ska tystas.

Men fakta i målet är att ledande klimatforskare ger Elsa Widding rätt. Lennart Bengtsson, en av världens mest meriterade klimatforskare, konstaterar: ”Vad Elsa Widding säger är i princip korrekt. Ordet kris ska användas med måtta, liksom ordet extrem. De svenska utsläppen är globalt sett försumbara.” (Se intervju med honom i Riks från tidigare i år.)

M-minister: ”Olyckligt” med debatt

Men när de ”agendasättande” (dvs propagandistiska) journalisterna får sakliga mothugg och de förlorat debatten, ja då är det plötsligt fel av politiker att säga emot journalisters åsikter.

Den moderata kulturministern Parisa Liljestrand (M) springer nu snabbt ut och försvarar vänstermediernas monopol på att ha åsikter i Sverige.

Ur Omni (25 okt 2022)

En namngiven journalist får inte bli emotsagd!

Är det den moderata kulturpolitiken?

– Jag tycker att vi allihopa, såväl i Sveriges riksdag och i samarbetsregeringen har ett ansvar. Att stå upp för att det fria ordet också gäller alla typer av medier, säger Liljestrand till SVT:s Kulturnyheterna.

Det är alltså BARA journalister som ska ha tillgång till ”fria ordet”, medan folkvalda politiker i riksdagen ska hålla käften när journalister predikar klimatångest?

Det är knappast i upplysningstraditionens anda. Det andas totalitärt synsätt där bara vissa får komma till tals.

Journalister måste välja roll

Ingen kan förneka att SVT:s Erika Bjerström framför egna argument. Hon är debattör som tillgriper smutskastning och sätter epitet på dem hon inte gillar. Hon är en aktör med ett mycket mäktig megafon. Så länge hon framför åsikter är det självklart att andra debattörer får säga emot, och inte behöver hålla med henne.

Dessutom finns det skäl att tala om hur hon grovt missbrukar sin ställning. Hon har inte fått denna mäktiga megafon därför att hon är sakkunnig, utan är en reporter som allsidigt ska referera de aktörer som bedriver debatt. Referera. Inte debattera.

Om hon skötte sitt jobb och refererade klimatdebatten, då uppstår ingen anledning att säga emot. Men hon är inte allsidig och speglar inte den miljöpolitiska debatten, utan gör sig själv till aktör, debattör och åsiktsmaskin.

Och då har Elsa Widding liksom andra all rätt att argumentera emot de argument som Erika Bjerström för fram.