Det är lite tragikomiskt att läsa analyser om hur förfärligt det är när nationalkonservativa partier får allt större stöd hos väljarna i europeiska länder som Sverige. Eliter famlar i mörkret, förvirrade, när de söker förklaringar till varför väljarkåren överger dem.

Etablissemangen som styrt i hundra år utmanas nu – i demokratiska val där miljontals väljare hoppas på ordspråket: Nya kvastar sopar bäst. Väljarna puttar i allt högre grad de gamla etablissemang bort från makten. Och de förstår ingenting!

Dieselaggregat – hur underutvecklat är inte det?

Men det är hur enkelt som helst. Skälet är att makten har kommit att förakta folket. Samtidigt som den uppvisar häpnadsväckande inkompetens att leda sitt land.

Igår rapporterades här i Samtiden att statliga myndigheten Post- och telestyrelsen inlett samtal med S-regeringen om att köpa in dieselaggregat för att inte mobilmaster ska slockna när en annan myndighet, Svenska kraftnät, i vinter väntas behöva släcka ner delar av landet i brist på elektricitet.

Lever vi i ett uland bortom civilisationen? Dieselaggregat!?!

Intellektuella nivån tycks vara noll

När man ser vilka beslut politiker de senaste 20 åren tagit blir man ju mörkrädd. Nedstängda kärnkraftverk och miljoner nya migranter. Ingen konsekvensanalys! Bara svammel om hur godhjärtad man är om man ”kämpar” för miljön och visar ”vem man är” genom att bjuda in miljoner från fattiga länder men utan att varken förbereda landet eller utbilda nykomlingarna.

Att resultatet blir oljeeldade kraftverk som bränner 140.000 liter olja i timmen och tydligen dieselaggregat vid mobilmasterna hade de sju gamla partierna inte tänkt på. Inte heller föll tanken in när de 2016 krävde 100 procent ”förnybart” energisystem, att det innebar en tydlig signal om kärnkraftsavveckling. Migrationens kostnader exploderar, inte bara i ekonomiska termer utan också genom ökat våld – som de gamla partierna inte heller såg komma.

Väljarna börjar få nog

Denna dårskap bryter sönder vårt välstånd. Staten klarar inte ens av att ordna pass åt medborgarna längre, utan att orsaka halvårsvisa köer. Inga rutiner fungerar.

Väljarna vill att statsapparaten – som man betalar halva sin ekonomi till – ska FUNGERA.

Och när de gamla etablissemangen visar sig odugliga är det logiska och helt naturliga att vända sig till nya krafter. De som inte bär ansvar för eländet. De som haft svar, men blivit utmobbade och smutskastade därför att de inte tillhör etablissemangen.

Tragikomiskt när eliter ska räddas

På etablissemangssidan finns vissa som förstår och försöker få de trötta, oengagerade och odugliga makteliterna att begripa att de måste göra något, annars åker de ut helt.

En sådan artikel skrivs av två danska journalister i DN-kultur (29/9): Kära Sverige, välkommen till den danska vägen (betalvägg). Man försöker tala till svensk elit, som om den har intellekt på femårings nivå:

”Vi i Danmark har lärt oss att det inte fungerar att avfärda den nationalistiska högern med estetiska argument (vi tycker inte om tonen) eller med moraliserande argument (vi är de bildade, och ni är rasisterna). Jämlikhet bör vara premissen för den politiska diskussionen: Lyssna till deras argument och kom ihåg att också övertygade humanister i Danmark har lärt sig något av Dansk folkeparti.”

Här låter det som om man riktar sig till vildar som ska utbildas om vad upplysningen är. Svenska etablissemang är alltså så bottenlöst obegåvade att de måste lära sig allt från början. Ja, jag tror denna danskarnas utgångspunkt är rätt. Men varför i herrans namn ska etablissemangen få fortsatt inneha någon makt om de är så okvalificerade? Varför?

Medborgarskapet är fundamentalt

De danska journalisterna tycker det gått för långt i Danmark: ”reglerna för att tilldelas medborgarskap har stramats åt upprepade gånger. Mest iögonfallande är möjligen beslutet att en fängelsedom förhindrar en invandrare från att få danskt medborgarskap, på livstid.”

Skälet till denna uppstramning är ju att de styrande under lång tid delat ut medborgarskap i cornflakespaketen. Därmed har man undergrävt det mest fundamentala för en demokrati – att den utgörs av en befolkning som känner samhörighet och som förstår att man har både skyldigheter och rättigheter.

När denna gemenskap undergrävts, hotas hela välfärdsstaten. Varför betala skatt om politikerna skänker bort pengarna till dem som inte följer samhällskontraktet och fullgjort sina skyldigheter?

De gamla makteliterna tycks inte begripa vad medborgarskap är. Och för att rädda samhällskontraktets trovärdighet måste åtstramningar göras, som inte hade behövts om eliterna skött sig. Deras slarv gör nu att man måste ta hårda tag.

Mer omsorg om kriminella än medeldanske Jensen

Det är också talande att de danska journalisterna bryr sig om utländska kriminella, men inte med ett ord berör alla de danskar som slitit ett långt liv men blir utsatta för våld och otrygghet. Varför är dessa danskar så osynliga för journalisteliten?

Återigen bekräftas eliternas bakvända moral: Det är utländska mördare och våldtäktsmän det är synd om, medan medeldanske Jensen får klara sig bäst han kan.

Rekyl? Ja – Men ni borde tänkt på det lite tidigare

Jag förstår de danska journalisternas kritik mot de hårda tag som nu alla danska partier är inställda på. Men det är ju ert eget fel! Ni i etablissemangen lät pendeln slå vansinnigt långt i vänsterradikal riktning. Därför slår den nu ut åt andra hållet.

Och det hade inte behövt ske om etablissemangen tagit ansvar från början och inte låtit migrationen spåra ur så fullständigt.

Rekylen är oundviklig. De nordiska, ja, västerländska, samhällena är på väg mot sammanbrott. Om inte kursen läggs om dramatiskt så är vår historiska framgång med fredliga, trygga och stabila samhällen ett minne blott. Då blir Danmark som Libanon och Sverige som Syrien.

Det är därför det kommer en reaktion från folkdjupet. Folkviljan vill återställa så mycket som möjligt till hur det var, då man kunde gå ut på kvällen utan att vara orolig. Och därför vill man prova på andra aktörer än de etablissemang som ställt till det. Se om de klarar jobbet bättre än de gamla eliterna. Det är Joseph Schumpeters ”kreativa förstörelse” i demokratisk tappning.