I helgen gjorde nye sjukvårdsministern uttalanden om att regeringen inte ska följa Tidöavtalet som ingåtts mellan de fyra partier som har majoritet i riksdagen. Nu måste statsministern förklara om Tidöavtalet gäller eller inte.

Det är häpnadsväckande att sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) i en av sina första intervjuer som minister tar så lätt på det avtal som hela regeringen vilar – Tidöavtalet.

Hon menar, enligt Svenska Dagbladet (betallänk), att det inte finns lagliga möjligheter att ta bort rätten till tolkstöd i den svenska sjukvården, trots att det är en del av Tidöavtalet. 

– Det skulle strida mot flera skarpa lagar om patientsäkerhet och en jämlik vård. Patientsäkerheten är en grundbult i vården och utifrån befintliga lagar kan knappast utredningen komma med ett sådant förslag. Men direktiven har ännu inte lagts till utredningen, säger Acko Ankarberg Johansson till tidningen.

Regering och riksdag stiftar lagar

Hennes uttalande är märkligt ur flera aspekter. Exempelvis menar hon att Tidöavtalet inte kan gälla eftersom det ”strider” mot lagar. Men herre jösses! Det är en av regeringens viktigaste arbetsuppgifter att initiera nya lagtexter och ändra i befintliga lagar. Man tar fram underlag, sänder förslag på remiss och skickar lagförslag till riksdagen, som har att rösta om att anta eller förkasta nya lagtexter.

Tidöavtalet stipulerar att regeringen ska lägga fram ändringar av gällande lagar. Det är hela poängen med avtalet.

Så här står det ordagrant i Tidöavtalet: ”Rätten till offentligt finansierad tolk ska begränsas. Utgångspunkten ska vara att den enskilde i första hand ska betala för tolktjänster. Det ska övervägas att införa en avgift för nyanlända efter att en viss tid förflutit sedan uppehållstillstånd beviljats. Den statliga kontrollen och kvalitetsbedömning av tolkar som arbetar för det offentliga ska öka.”

Rimligt att tidsbegränsa fri tolkrätt

Idag kan invandrare begära gratis tolk även om man bott 30 år i landet. Det är inte bara absurt, utan en delförklaring till varför integrationen inte fungerar i Sverige: ”du behöver inte lära sig språket, svenska folket öser skattepengar över dig ändå”.

Denna kravlöshet är skadlig för integrationen. Därför måste kostnadsfri tolkrätt begränsas. I olika motioner har Sverigedemokraterna angett att man under de två första åren i landet ska kunna få gratis tolk i mötet med myndigheter, domstolar och sjukvård. Men därefter får man bekosta tolktjänsten med egna pengar.

Det är alltså ingen som vill hindra någon att använda tolk, men det är inte svenska skattebetalare som ska bekosta denna tjänst efter att man varit bosatt i landet en längre tid.

Tidöavtalet talar inte om exakt hur begränsningen av tolkförmånen ska gälla, utan kräver utredning om hur den kostnadsfria tolktjänsten ska begränsas. I det arbetet kan sjukvårdsministern framföra sina synpunkter, och i sista hand får de fyra partiledarna i ”inre kabinettet” avgöra hur utformningen exakt ska se ut i regeringens lagförslag.

Respektera demokratiska valutslaget

I medierna utmålas det som att Sverigedemokraterna på något sätt har för stort inflytande. Men då glömmer man att det är svenska folket som givit SD det inflytande man har genom att göra partiet till det största på regeringssidan. Ulf Kristersson har blivit statsminister därför att SD ökade med 3,0 procentenheter. Allt medan M, KD och L alla förlorade väljare, tillsammans back 2,6 procentenheter.

Att en minister mindre än en vecka efter tillträdet börjar slira på ingångna avtal är inget gott tecken.

Statsminister Ulf Kristersson behöver klargöra vad som gäller. Anser han att ministrar kan rycka på axlarna åt Tidöavtalet och behandla det som dasspapper? Om inte måste Kristersson offentligt gå ut och tillrättavisa sin sjukvårdsminister.

*

Se också klipp ur ”morgongänget” i Riks i ärendet: