Den nya riksdagsmajoriteten vet vad den vill. Men hur ska politik kunna uppfylla vallöften om brottsbekämpning om polisen i landet är oduglig?
För mig, och förmodligen alla som vill ha lag och ordning, är det jobbigt att ställa den frågan. Vi vill kunna lita på polisen. Utan ordningsmakt och rättsstat kommer demokratin att falla sönder i en anarki där den bäst beväpnade bestämmer – som i mindre utvecklade länder.
Polisens ”utbildningsskuld”
Men faktum är att svensk polis är oduglig i att klara upp klan- och gängkriminaliteten. Man kan bötfälla Svensson som kör för fort, men man duger inte i mötet med gangsterkulturen som kommit till Sverige.
Är jag inte för hård nu? Nej. Till DN (21/10) säger erfaren mordutredare i Malmö:
– Vi kan inte bara släcka bränder, vi måste utbilda oss också. Vi har en enorm utbildningsskuld som kommer ta åratal att komma ikapp, säger han.
Som om polisen vore en myndighet som startade för tre dagar sedan. Polisen är oduglig. Erfarna medarbetare har slutat och den politiska korrektheten har gjort att man anställt folk som varken kan läsa eller skriva på svenska. I våras sa en mordutredare att de medarbetare han fick i en grupp som skulle lösa ett mord inte ens dög till att fånga en katt. Riks gjorde inslag om den bristande kompetensen i våras: ”Vi kan inte knäcka gängen”.
47 gängmord i år – uppklarade: noll procent
Ingen av de 47 gängmord som skett i år är löst. Uppklarningsprocenten är noll, skriver Widar Andersson i Folkbladet (S). Hur har det kunnat bli så?
När fyra gängkriminella från Rinkeby utförde dubbelmord på två andra svenska medborgare norr om Köpenhamn 25 juni 2019 tog det dansk polis två veckor innan man gick ut med efterlysningar på misstänkta gärningsmän. Man fick dem utlämnade och häktade inom ytterligare några veckor. De dömdes sedan till långa fängelsestraff, där 17-åringar fick 16 års fängelse. Hur kommer det sig att dansk polis är så mycket mer effektiva i att hitta gängkriminella mördare från Sverige, än svensk polis i Sverige?
Svaret kanske finns i de fem punkter som tio erfarna svenska mordutredare listar för DN så som viktiga för att få svensk polis att gå från fullständigt oduglig till något bättre:
1. Mer kameraövervakning och andra verktyg som samlar spår
2. Kortare väntetider för att få mordvapen undersökta
3. Kortare väntetider för att få mobiltelefoner undersökta
4. Mer erfaren personal
5. Bevis som håller i domstol – borttagen omedelbarhetsprincip.
Svensk polis jobbar i ett forensiskt u-land
Det är bedrövligt att höra hur mordutredare får vänta länge på tekniska undersökningar av bevismaterial. I det danska fall jag nämnt ovan, fick polisen snabbt tekniska bevis från flyktbilen de fyra från Rinkeby använt. Det var därför de snabbt hade misstänkta att efterlysa. I Sverige fungerar det inte så. Här hamnar polisutredningar i kö och får vänta månader på tekniska bevis. Här måste regeringen omedelbart gripa in.
Också frånvaron av omedelbarhetsprincip förklarar varför dansk polis fick de fyra dubbelmördarna från Rinkeby fällda. De kunde inte i förväg lägga sina berättelser tillrätta. Polis och åklagare kunde hemlighålla uppgifter så att gärningsmän inte kunde manipulera förundersökningen för att skapa det tvivel som gör att domstolar friar hellre än fäller. Här måste regeringen lägga om lagstiftningen.
Gunnar Strömmer har här sin första arbetsuppgift
Den nye justitieministern Gunnar Strömmer (M) har i dessa punkter sin första arbetsuppgift att åtgärda, vid sidan om att sätta folk på hur straffskärpningar ska kunna ske. I här berörd DN-artikel ställer man, på traditionellt vänsterkriminologiskt vis, straffskärpningar mot effektivt polisarbete. Det är så tarvligt. Så korkat.
Självklart måste dessa båda ben i rättsstaten gå i takt. Polisen måste bli effektiv i att utreda brott, men för att det ska vara till någon nytta måste också domstolar från politiken tvingas till att döma ut mycket långa straff för dem som bevisligen har begått våldsbrott.
Bara så kan Sveriges förfall vändas. Bara så kan rättsstaten återuppstå.