Det är en välbalanserad kompromiss de fyra partierna kommit fram till i ”Tidöavtalet”, mellan SD, M, KD och L. Moderaterna har vunnit statsministerposten, KD och L blir regeringspartier och Sverigedemokraterna har fått igenom sin sakpolitik på flera av de tyngsta politikområdena.

Visst är det befriande att höra partiledare tala om det de är överens om! Och inte detta evinnerliga tjat vi hört i fyra långa år om röda linjer och att den ena partiledaren säger att den andre inte får vara med i förhandlingar, men ändå förväntas rösta för det man kommer överens om.

Vi har genomlidit fyra år av galenskap i riksdag och regering med en attityd av förakt för de folkvalda representanter som väljarna röstat fram att företräda dem.

Nu är det spektaklet över! Äntligen!

Seriöst och respektfullt

Istället har de fyra partiledarna som nu tar över styret av Sverige visat att de med respekt och seriösa förhandlingar vill lösa verkliga samhällsproblem.

De som fått ge mest – Sverigedemokraterna i form av uteblivna tunga och prestigefulla ministerposter och Liberalerna i form av sakpolitiska eftergifter – kan ändå visa på framgångar utifrån sitt väljarstöd.

Jimmie Åkesson (SD) har fått utforma viktiga delar av kriminal- och migrationspolitiken, det som står högst på partiets och svenska folkets prioriteringslista. I dessa frågor ska partiet ha inflytande som om man satt i regeringen.

Johan Pehrson (L) får sitta med i regeringen och vara med att utforma hela majoritetens politik, även om partiet är minst och var nära att åka ur riksdagen.

Ulf Kristersson (M) blir statsminister. Moderaterna får hålla ihop regeringsarbetet. Det är en stor seger för landets tredje största parti.

Ebba Busch (KD) är kanske den som, sett till alla punkter, kan trivas allra bäst med de kompromisser som Tidöavtalet innebär. Detta trots att partiet bara samlar drygt fem procent av väljarna.

Unik statsmannamässighet

Jag tycker det mest slående med dagens pressträff och de nyheter som presenterades är den värdighet som politikerna demonstrerade inför svenska folket. De visar att de är medvetna om att de andra samarbetsparterna har sina utgångspunkter och att de måste hanteras så att man kan komma vidare tillsammans. Ingen försöker köra över den andre, ge gliringar och hävda att man själv ska bestämma och de andra får rätta in sig.

Denna – tyvärr numera – unika statsmannamässighet hoppas jag de fyra partierna kan fortsätta att erbjuda svenska folket. Då kanske politikerna kan återta lite av den heder man förlorat under de gångna fyra årens turbulens, då partier vägrade acceptera väljarnas utslag i allmänna val.

Oförutsedda kriser

Vi får inte glömma att omvärldshändelser kan komma att kullkasta de bästa av planer. Då gäller det att de fyra partierna har is i magen och tillsammans finner vägar att bemästra uppkomna situationer med säker hand och smarta lösningar.

Sverige behöver ett starkt politiskt ledarskap. Dagens besked ger förhoppningar om att det är möjligt.