S-regeringen säger sig vilja gå vidare med det man kallar höghastighetståg, men som i internationell jämförelse är låghastighetståg. Nu har SD, M, KD och L lämnat in skarp motion där man säger nej. Befintliga nät måste först rustas upp efter årtionden av försumlighet.

Jag är den förste som skulle vilja se riktiga höghastighetståg som susar fram i 350 km/timmen mellan de större metropolerna i norra Europa: Stockholm, Göteborg, Malmö, Oslo, Köpenhamn och Hamburg.

Men det är förhoppningar som påminner om en tioårings önskelista till jultomten.

Fyra problem med ”höghastighetsbanor”

För det första är befolkningen för liten. Japans höghastighetsnät har stationer i flera städer med 20 miljoner invånare vardera. Likadant i Kina. För det andra blir kostnaderna astronomiska. För höga för vårt lilla land. Riksrevisionen varnar för att de kostnadsberäkningar som är gjorda är undermåliga, problembeskrivningarna översiktliga och utan mer ingående analys.

S-regeringen har försökt begränsa kostnaderna genom att kraftigt försämra kvaliteten. Tågen ska bara gå i 250 km/timmen, alltså det vanliga tåg klarar av om banan är underhållen. Dessutom placeras de nya stationerna ute i skogen, eftersom det blir för dyrt att dra nya järnvägsspår in i stadskärnorna. Den som vill åka låghastighetståg får alltså ta bussen ut i skogen först. Då försvinner den tidsvinst man så gärna talar om.

För det tredje, och här blundar miljövännerna. Byggnationen av de nya banorna bidrar med så mycket utsläpp att det tar tiotals år innan den nya investeringen börjar bli miljövänlig.

För det fjärde behövs pengar till det eftersatta underhållet på befintliga svenska väg- och järnvägsnätet. Tågen går allt sämre att lita på. Förseningar och inställda tåg är vanligt. Ute i landet är vägarna allt sämre.

När jag för en tid sidan frågande en chef på Schweiz-ägt järnvägsbolag varför tågen där går i tid även om de också har snö, kyla och dessutom branta berg. Svaret var att Schweiz satsar tre gånger så mycket som Sverige på underhåll per kilometer. Man är dessutom noga med att ta in tåg på service innan de börjar krångla, något som inte verkar ske i Sverige.

Skarpt avslag

I går lämnade de fyra partierna SD, M, KD och L till riksdagen en motion där man säger nej till S-regeringens projekt. Man skriver:

”Regeringen ökar medvetet underhållsskulden genom att inte finansiera de anslag som Trafikverket sagt behövs för att bibehålla nuvarande standard på väg och järnväg. Politik är att välja och regeringen har gjort sitt val att gå vidare med jätteprojektet höghastighetståg. Den direkta konsekvensen av regeringens politik är att viktiga satsningar på omställning, underhåll och nybyggnation i hela Sverige skjuts på framtid eller inte blir av.”

Partierna vill satsa på infrastrukturen och är medvetna om att behoven är stora.

”Övriga investeringar i befintligt järnvägssystem och nya spår innebär att tåg kommer att färdas snabbare i framtiden, även utan höghastighetsjärnväg. Satsningar på järnvägen bör i första hand underlätta för arbetspendling och godstrafik. Detta stärker jobb och tillväxt i hela landet.”

Det är klokt om en ny regering fattar beslut i denna riktning. Tyvärr måste det bli slut på önsketänkande. Skattemedel måste göra största möjliga nytta för så många som möjligt.