En punkt där valresultatet redan givit positivt utfall är att Centerpartiet förlorar betydelse i sin position som S-samarbetsparti.
EFTERVALSANALYS. Under förra mandatperioden var det Annie Lööf (C) som höll i taktpinnen för vad S/MP-regeringen kunde göra – utom när Nooshi Dadgostar (V) satte ner foten och avsatte S-statsministern tillsammans med Sverigedemokraterna.
Allt stök och bök under mandatperioden hade sin upprinnelse i att Centerpartiet bytte sida, och ett tag hängde L med. Nu är den rödgröna sidan i minoritet, utan påverkan på regeringen.
Den nya situationen ”riskerar att göra partiet irrelevant”, skriver Elisabeth Marmorstein, SVT:s inrikespolitiske kommentator.
Och Annie Lööf har svårt att övertyga om partiets nya position. ”Centerpartiet har väldigt stora möjligheter att växa som det enda liberala oppositionspartiet till en regering som lutar så starkt åt höger”, sa Lööf fyra dagar efter valet då hon aviserade sin avgång i februari.
Följa L tillbaka
En möjlighet för en ny partiledare är att följa Liberalernas exempel. När de bytt ut Jan Björklund sökte de sig tillbaka till den borgerliga sidan. Det gjorde att L tappade färre väljare än C i riksdagsvalet.
Det kräver dock att partiet ger upp sin naiva migrationspolitik och förstår att Sverige är fullt. Landet kan inte fortsätta en inte-grationspolitik som innebär utanförskap, kriminalitet och klankultur.
Exakt vad som är svårast i förhandlingarna mellan de valvinnande partierna SD, M, KD och L är inte känt, men få skulle nog bli förvånade om det gäller åtstramningen av invandringen och åtgärder för återvandring. L ligger i dessa frågor närmare Fredrik Reinfeldts gamla linje om att svenska folket ska öppna sina plånböcker för hela världen, snarare än att sätta det egna landet först.
Men om de fyra partierna finner en framkomlig väg och Ulf Kristersson kan tillträda som statsminister, då är det ju möjligt för en ny centerledare att till våren antingen kritisera regeringen från vänster eller ansluta till regeringssidan omlagda politik.
Det senare skulle göra partiet mer relevant, men det kräver som sagt en grundlig omläggning av den nya partiledningen.