Många spekulerar i varför SD går bättre än M nu när oppositionspartierna går framåt medan S-blocket tappat det övertag man hade före sommaren. Svaret är enkelt: väljarna gillar tydliga partier.

Som framgår av grafen ovan, från sammanvägning i Wikipedia av alla mätningar, går Sverigedemokraterna bäst av alla partier efter sommaren. Jämfört med förra valet tappar Centerpartiet och Moderaterna. Övriga partier ligger förvånansvärt nära sitt förra valresultat.

Sammanvägningen för augustimätningarna visar att oppositionen leder med 50,1 procent mot 48,5 procent för rödgröna. I Sifo-mätning utförd 1-3 september har oppositionen ett övertag på 49,6 mot S-sidans 48,6 procent. Det är alltså jämnt och en öppen fråga vem som vinner, med tanke på statistiska felmarginaler och att många väljare bestämmer sig sent.

Straffa C för uppenbart svek

Med tanke på hur siffrorna ser ut nu kan Centerpartiets väljartapp bli de dödsstöten för de rödgrönas regeringsambitioner.

Med all rätt i så fall. Utöver att vara tydlig gäller det också att vara ärlig mot väljarna.

Inget parti har så konkret och uppenbart svikit vad man lovat väljarna. Man sa att M-ledaren var deras statsministerkandidat, men röstade efter valet NEJ till denne. Och släppte istället fram S till regeringsmakten. Ett sådant monumentalt svek måste väljarna bestraffa om man vill att politiker framöver ska hålla vallöften.

Nej till Reinfeldt!

Moderaterna förlorar också i mätningarna, men då till Sverigedemokraterna som tillhör samma regeringsalternativ. Här ser det ut som att väljarna vill ge en signal till politikerna: Vi vill inte ha Reinfeldt tillbaka!

Alltså, Moderaterna svek väljarna under alliansregeringens tid i tunga frågor som migration och kriminalpolitik. Genom att rösta på Sverigedemokraterna ser väljarna till att skaffa sig garanti mot att moderaterna sviker igen. Väljarna litar på att Jimmie Åkesson inte ska tillåta att Moderaterna åter viker ner sig för vänstermotstånd mot förändring.

Ju större Sverigedemokraterna blir, desto svårare blir det för rädda borgerliga politiker att smita från sin egen politik för att blidka sossar och vänstermedier.

Tydlighet belönas

Om opinionsmätningarnas resultat också blir utfallet på valdagen, bekräftar det tidigare erfarenheter. Den historiska borgerliga valsegern 1976 (den som sossar såg som ”statskupp”) kom efter en valrörelse där varje parti i regeringsunderlaget hade drivit en rak och tydlig valrörelse på det egna partiets frågor – inte sällan mot vad andra borgerliga partier ansåg.

När Thorbjörn Fälldin, Gösta Bohman och Per Ahlmark körde sin egen politik hela vägen in i kaklet, innebar det inte splittring utan valseger.

Varje parti måste vara tydligt. Väljarna har ju att välja valsedel från ett parti.

Därför är det – gissar jag – fel av Magdalena Andersson att bara lägga fram tio år gamla förslag från Sverigedemokraterna samtidigt som man smutskastar Sverigedemokraterna. Att gå på tvärs emot det man själv sagt i ett årtionde inger inte förtroende.

Absurd tanke att SD skrämmer M-väljare

Här har de borgerliga kommit längre. Men vissa kommentatorer menar att Moderaternas opinionstapp beror på att SD:s storlek skrämmer bort väljare. Det är en absurd tanke. Om man vill ha moderat politik blir man naturligtvis enbart glad av att ha en stark kompanjon i att genomföra de förändringar M och SD nu är eniga om på de tunga områdena migration och kriminalpolitik.

M i Stockholm låter som Annie Lööf. Faksimil: SR.

Om Moderaterna backar på valdagen, vilket inte är säkert, beror det snarare på otydlighet. Tidigare M-väljare vill inte bli lurade igen, så som de blev av Fredrik Reinfeldt. Här hade nuvarande moderatledning kunnat vara tydligare i att ta avstånd från Miljöparti-samarbete. Det är här förklaringar till (eventuella) väljarförluster får sökas.