Nu sägs att Magdalena Andersson i en radiointervju idag åter hasplat ur sig ”kritik” mot Sverigedemokratiska ”trollarméer”. Allt för att slippa tala om sin egen politik. För S har ingen.
Det är bedrövligt att se hur regeringspartiet bedriver valkampanj. Man för inte fram någon egen politik. Man har ingenting att redovisa som framgång under åtta års regerande. Bara kriser, sammanbrott, våld och otrygghet.
I det läget bryr sig S inte längre om att ens försöka. Istället attackerar man meningsmotståndarna med en lång rad lögner och påhitt.
”Säkerhetshot” sa Bill, ”Putinvänner” sa Bull. Fakta? Inte ett uns av verklighet.
Om Sverigedemokrater skulle vara något sorts hot hade regeringen vänt sig till säkerhetspolisen för att åtgärda det påstådda hotet. Men så har naturligtvis inte skett. S-ministrar mumlar om säkerhetshot på pressträffar, men sedan är ämnet bortglömt. För det finns ingen substans.
Putinvänner då? Här finns hur många belägg som helst på att Sverigedemokraterna röstat emot ryska intressen betydligt oftare än Socialdemokraterna. Ja, S var Putins bästa vän på Europarådet 2019 och röstade för att släppa in ryska delegationen igen efter ockupationen av Krim. Sverigedemokraternas delegat? Röstade nej.
Och i EU-omröstningarna har Sverigedemokraterna visat sig vara de största rysslandskritikerna av alla.
Och nu kör Magdalena Andersson med ”trollarméer”. Det är alltså ett hot mot demokratin att enskilda personer skriver inlägg i sociala medier, kanske till och med dristar sig till att svara på Morgan Johanssons eller Annika Strandhälls svinaktiga inlägg. Ja, då är man ett hot. En armé.
För min del anser jag det vara engagerade medborgare, så som det ska vara i en demokrati.
Men Socialdemokraterna är besatta av makten och när de känner sin position hotad, tillgriper de vilka smutsiga metoder som helst för att försöka rädda sig kvar vid makten.
Jag har länge hoppats att en majoritet av väljarna ska genomskåda detta fulspel. Men hittills har det fungerat för Socialdemokratin. Men på söndag kan det äntligen vara över. Då kan maktpartiet förpassas till opposition. De är verkligen i behov av att utvärdera sig själva i lugn och ro.
Och överlåta makten över nationen till friska krafter.