Rubriken i Yle, finska motsvarigheten till SVT, lyder: Varför kan Sverigedemokraterna inte sitta i en regering då Sannfinländarna fått göra det?

ANALYS. En bra fråga. Jag blir intervjuad i Yle som en av tre om hur det nya anti-etablissemangspartiet i Sverige behandlas jämfört med liknande partier i Norden, som alla bjudits in i regeringsställning eller -samarbete.

Som vanligt upprepas talet om partiets ”rötter” i form av personer som haft kontakt med diverse extrema rörelser under partiet bildande.

För egen del ifrågasätter jag användandet av ordet ”rötter”. Det är inte definierat, utan kan vidlyftigt användas om enskilda personer som inte haft något som helst inflytande i partiet, men deras brokiga bakgrund passar perfekt för dem som vill smutskasta partiet.

Inte relevant

Och kanske min tolkning börjar få genomslag. Yle ställer följande fråga till forskaren Ann-Cathrine Jungar:

Hur relevant är Sverigedemokraternas historia i dag när man ska bilda regering?

– Det tycks inte vara relevant över huvud taget. Partiet tycker inte att historien är relevant och det verkar inte heller partierna som nu vill bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna tycka, svarar Jungar.

SD hårdbevakas

Det andra mantrat från motståndarna till Sverigedemokraterna är de ”många skandalerna”. Journalisten David Baas hävdar att dessa ”är orsaken till varför de inte anses vara regeringsdugliga”. Problemet är att journalisterna samarbetar med vänsterextrema organisationer som Expo när de granskar SD. Dessa har ingen som helst anledning att avslöja vänsterpolitiker som gör övertramp. Det sker en hårdbevakning av Sverigedemokrater som andra partier slipper och det är främsta anledningen till att fler ”skandaler” avslöjas.

Jag sätter ”skandaler” inom citattecken, eftersom de som hängs ut många gånger varit inne på en hemsida eller köpt en bok hos någon som stämplas som extremistisk. Det handlar om guilty-by-association och McCarthyism. Alltså verktyg för smutskastning, inte seriös analys.

Min tagning i Yle

Till Yle sa jag om denna del av partiets historia:

– SD:s historia är inte relevant alls. Det handlar om enskilda individer som haft kopplingar åt olika håll och gjort olika uttalanden. Individer är inte ett parti, utan det är ju vad man gör gemensamt, säger Erixon och syftar på partiets program och de beslut man tagit under åren.

Jag påpekar att motsvarande partier i de andra nordiska länderna, i Finland, Danmark och Norge, bildades av redan välkända personer:

– Det var kända och etablerade personer som allmänheten kände till, de kunde väljare och media inte kalla för extremister. Sverigedemokraterna har inte haft någon sådan figur, utan det har varit en gräsrotsrörelse där många okända människor organiserat sig och så småningom har Jimmie Åkesson tagit ledningen, säger Erixon.