Varifrån hoten kommer mot homosexuella visades med brutal tydlighet under pridehelg i Oslo i juni då islamist sköt ihjäl två och skadade ett 20-tal. Runt om i världen förföljs homosexeulla. De behöver vårt stöd. Men prideveckan i Sverige blundar för verkliga hot för att istället gå vänsterns ärenden.

”M, KD och L borde ha bojkottat Pride-debatt” skriver kristna Världen idag och det är lätt att hålla med. Pride är ett queerideologiskt event som vill bryta ner normer och slå sönder familjerna. Pride har kidnappat minoriteter och använder dem som sköldar för att driva vänsterextrema värderingar som går stick i stäv med upplysningstraditionerna. Det gör också det faktum att ett av de största folkvalda partierna inte är inbjudna.

Därför borde de borgerliga låta bli att ge eventet någon officiell legitimitet. Som privatperson gör naturligtvis var och en som man vill, men att icke-socialistiska partier agerar nyttiga idioter till vänsterextrema rörelser är bara ett tecken på hur svag borgerligheten är i sina värderingar om frihet, ansvar och moral.

Färre uppehållstillstånd ger ökad trygghet

De som verkligen är förföljda för sin läggning är människor i Mellanöstern och Afrika. Men Sverige har i praktiken fortfarande öppna gränser i form av ”arbetskraftsinvandring” som slår nya rekord – av personer från just de länder som förut sökte asyl, som Afghanistan, Syrien och Irak.

Det är alltså personer som tar med sig extremt fördomsfulla och hatfyllda uppfattningar om minoriteter. Genom migrationspolitiken har dessa islamistiska extremister fått en fristad i Sverige.

Det är en ondsint paradox att de som förföljs i sina hemländer för sin sexuella läggning och flyr till Sverige nu möter samma islamister här som man försökte fly från.

Vänsterparadigm före minoriteters skydd

Här borde självfallet migrationspolitiken skärpas upp. Arbetskraftsinvandring till låglönejobb måste stoppas helt. De som ägnar sig åt terrorstödjande extremism ska utvisas. Återvandringspolitik som ger incitament för att återvända skulle ge ökad säkerhet för minoriteter som flytt från muslimska länder.

Sverigedemokraterna står därmed för den politik som ger största säkerhet för sexuella minoriteter.

Men denna hållning kallas groteskt nog för ”rasistisk” av pridearrangörerna, som istället följer vänsterparadigmet om att man vill ta emot så många som möjligt från Mellanöstern och Afrika, även om personer med bakgrund i dessa regioner är kraftigt överrepresenterade när det gäller våldsbrott och extremism.

Pride sviker de man säger sig tala för

Här sviker alltså pride de minoriteter man säger sig ”kämpa” för. Skälet är att man inte alls bryr sig om minoriteterna, utan använder dem kollektivt som varande ”offer”. Minoriteterna ses som svaga och genom att säga sig företräda dem, kan pride inte angripas – de klär sig själva i godhetens utstyrsel men står för något helt annat, en vänsteragenda som inte har med minoriteter att göra.

Under prideveckans partiledardebatt som ska hållas idag är Jimmie Åkesson (SD) inte inbjuden och Magdalena Andersson (S) avstår. Det borde de borgerliga partiledarna också gjort.

Min främsta undran är: Får vi se en upprepning av spektaklet inför valet 2018?