Det är svårt att placera partiet Liberalerna. Trots sin litenhet är partiet det som har de allra största ideologiska spännvidderna bland sina toppkandidater. Vissa är förnuftigt pragmatiska, andra rabiat dogmatiska. Så var ska man placera partiet?

I radions partiledarutfrågning igår medgav L-ledaren Johan Pehrson att de gamla partierna ”varit oförmögna att lösa centrala samhällsproblem”. Det är därför Sverigedemokraterna vuxit. Och Pehrson medger att SD tillför ”kraft och vilja” när det gäller att ta itu med dessa samhällsproblem.

Det är stort att en partiledare är så ärlig och orädd – eftersom partistrateger anser att det är synnerligen otaktiskt att ge beröm till andra partier. Det är förklaringen till att de flesta politiker bara grälar och inte vill ge en tum av erkännande till andra. Men det gör alltså Johan Pehrson. Sånt ger intryck.

Röda linjer

Samtidigt låter han som Annie Lööf när han måste företräda partiets beslut, att Sverigedemokraterna ”inte kan ingå i en regering som Liberalerna stöder eller släpper fram”. Han tillägger att ”jag ser inte framför mig att man kommer förhandla en hel budget” med Sverigedemokraterna.

Ett litet parti som L skulle alltså blockera ett fyra gånger så stort parti från inflytande i enlighet med det väljarstöd partiet just fått i val. Det är absurt. Och saknar demokratisk logik.

Sverigedemokratiska väljare är lika mycket värda som L-väljare. Det går inte köra ut dom bakvägen och säga att de luktar illa. Så går det inte till i en demokrati. I riksdagen ska diskussionerna handla om sakfrågor, inte om hur mycket man föraktar vissa väljare.

L avviker från upplysningen

Men det är kanske för mycket begärt att förvänta sig att en liberal står upp för demokrati genom att inte spela med i de totalitära och känslomässigt hatfyllda tongångarna. Självfallet kan L komma fram till att man inte kan göra upp med SD om en sakfråga som ligger på regeringens bord. Självfallet. Men 1) först när man förhandlat och försökt, 2) slutsatsen rör sakpolitik, inte om man tycker andra folkvalda luktar illa (med det menar jag att många bygger sin hållning på rena känsloutfall som saknar all saklig grund).

Liberalerna har inte följt denna den västerländska upplysningens väg, utan bygger ställningstaganden om andra på fördomar som sprids av vänstersidan (som naturligtvis gör detta av taktiska skäl, man lyckas ju lura och skrämma upp liberaler).

Regeringsfrågan

I regeringsfrågan kommer Sverigedemokraterna att vara helt avgörande, om det blir en annan majoritet än den nuvarande. Då kan inte Liberalerna utestänga vissa av de som krävs för en ny regering. Tvärtom borde alla fyra partier ingå i en majoritetsregering med M, SD, KD och L. Det är vad väljarna har rätt att kräva av ansvarsfulla politiker som har landets framtida öde i sina händer.