Hur verklighetsfrämmande många i proffstyckarkåren är framgår av att flera vill se en regering med Socialdemokraterna och Moderaterna. Tanken bygger på nostalgi från den tid då SD inte fanns i riksdagen.

Både Expressen och Dagens Nyheter skriver spaltmeter på ledarsidorna om hur bra det vore att kortsluta demokratin och sätta de två etablissemangspartierna i samma regering.

”S gav ett historiskt besked”, lyder rubriken på DN-ledare som lyfter fram att S bjuder in M till regeringssamarbete: ”Gång på gång säger Magdalena Andersson att hon håller dörren till Moderaterna öppen. Det har ingen S-ledare tidigare gjort.”

Syftet är att krossa M som rival

Hur lite realism det ligger i en S-M-regering blottläggs lätt genom att vända på frågan: Skulle S vara villigt att ingå i en M-ledd regering? Skulle inte tro det. Skälet till att Magdalena Andersson ”håller dörren öppen” är att nå målet om att ge Socialdemokraterna statsministerposten ännu en mandatperiod. Moderaterna skulle förvandlas till ett nytt Miljöparti, tappa all respekt och förlora hälften av väljarna inom ett år. Också det ligger naturligtvis i Socialdemokraternas intresse…

Det är förvånande hur naiva liberala redaktörer är i sin syn på Socialdemokraterna. Det är inte för landets bästa de skulle bjuda in M – det är för att krossa M som rival i kommande val.

Demokrati kräver mer än ett regeringsalternativ

Varför skulle det vara bra att upphäva parlamentarismen och bara erbjuda folket ETT val? Jag har aldrig begripet de som är så ingrodda i etablissemangens perspektiv att de inte förstår att det är väljarna – de miljoner strävsamma, okända, ja, oglamorösa människorna ute i avlånga Sverige – som har rätt att välja regering.

Och demokrati har den bångstyriga förmågan att alltid skapa två huvudalternativ. Många demokratier har tvåpartisystem, men även flerpartisystem har den egenheten att partierna ordnar in sig så att två regeringsalternativ står emot varandra. Även om det inte är en naturlag så är det logiskt. Det är nämligen då som väljarkåren får avgöra. Höger eller vänster? Radikal eller konservativ? Fortsättning för sittande regering eller regeringsskifte?

Denna makt ska ligga i folkets händer, inte vara ett privilegium för politruker i cyniskt köpslående via korridormygel.

Drömläge för Sverigedemokraterna

Egentligen borde jag kanske inte vara emot närmande mellan S+M, eftersom det skulle öppna dörren för Sverigedemokraterna att bli det ledande oppositionspartiet. Och vem vet, kanske inför valet 2026 vara det mest livskraftiga regeringsalternativet.

På samma sätt som C nu ser ut att halveras, kan M-väljare som inte vill leva i evighet med S-ledd regering bestämma sig för att byta parti. På samma sätt kan dessutom S förlora image som arbetarparti och gå samma väg till mötes som grekiska socialdemokratin Pasok – från 40 procent till noll på ett årtionde.

Ja, det är stökigt i formativa lägen

Men har inte DN rätt i att Sverige ”kommer att behöva en handlingskraftig och stryktålig regering. Snabbt.” Man pekar på att elransonering kan bli nödvändig till vintern. Stigande räntor, inflation, oro på världsscenen.  

Med mina 40 års erfarenhet av svensk politik skulle jag säga att de farligaste tiderna i partipolitiken är när det är lugnt. Det är i frånvaron av kriser som politiker hittar på de mest galna och skadliga idéerna. I krislägen kan ännu lite förnuft infinna sig.

Dessutom beror stökigheten i riksdagen på att Sverige är i ett formativt läge. Det politiska landskapet förändras i grunden, från dominans av ekonomisk höger mot vänster till kulturkamp där konservativ står mot radikal. När så fundamentala aspekter förändras är det naturligt att pjäserna flyttar på sig och helt nya konstellationer uppstår. Alla är ovana vid det och behöver lära känna sig själva och andra utifrån dessa nya perspektiv.

Här är eliten krampaktigt nostalgisk

Det som är synnerligen komiskt – och paradoxalt – är att här är det Dagens Nyheter och övriga etablissemang som är krampaktigt nostalgiska och längtar tillbaka till riksdagen före 2010. Ja, man har inte accepterat vad väljarkåren och demokratin ”ställt till med” under de senaste 12 åren.

Annars brukar ju konservativa hånas för att längta tillbaka till något som inte längre finns, men i partipolitiken är det liberala DN & Co som inte vill acceptera att väljarna har förändrat det politiska landskapet genom att ge en ny konservativ folkrörelse tungt inflytande i parlamentet.