Det är svårt att hänga med när V-ledaren i Ekots partiledarutfrågning både säger att det är ett ”absolut krav” att hennes parti ingår i en ny S-ledd regering och att hon inte kommer att stödja en borgerlig regering.

Om S, MP, C och V får majoritet i riksdagsvalet talar det mest för att regeringsbildningen kommer att ta mer än de 134 dagar det tog efter valet 2018. Då ställde inte Vänsterpartiet några hårda krav, då var det Centerpartiet som hade massor av krav på hur större partier skulle positionera sig. Nu har vänsterledaren lärt sig av Annie Lööf och har en mycket tuffare ton mot tänkta samarbetspartier.

V spräckte januariavtalet

Enda skälet till att januariavtalet mellan S, MP, C och L fungerade i drygt två år var att Vänsterpartiet la sig platt och accepterade att man hölls utanför beslutsfattandet trots att V-mandaten var helt nödvändiga för att januariavtalets punkter kunde antas i riksdagen.

När Nooshi Dadgostar tillträdde som V-ledare ställde hon krav på att C skulle släppa punkten om att införa marknadshyror i nyproduktion. Annie Lööf vägrade. Då röstade Vänsterpartiet för första gången i historien för misstroende mot en socialdemokratisk statsminister. Stefan Löfven avsattes av riksdagen sommaren 2021.

Efter det släppte Centerpartiet kravet om marknadshyror – och eftersom Liberalerna hoppade av januariavtalet blev det dödsstöten för avtalet.

Vänsterpartiet lyckades alltså spräcka januariavtalet som vägrade V inflytande.

Nu vill V in i regeringen

Det går inte tolka det som annat än en stor seger för Nooshi Dadgostar att januariavtalet sprack. Men hur ska samarbetet mellan S, MP, C och V fungera nu – om de skulle få majoritet i valet?

Det är naturligt att V tagit nästa steg och kräver att få ingå i en ny S-ledd regering. Men det gör det jobbigt för Annie Lööf. Dessa två partier står nära varandra i identitetspolitik och i att vara för ökad invandring. Men långt ifrån varandra på ekonomiska höger-vänsterskalan.

Hur detta ska lösas? Förmodligen med hundratals dagar i regeringsbildningsprocesser efter valet – om vänstersidan får majoritet i riksdagen. V kan komma att rösta nej till Magdalena Andersson som statsminister, för att öka pressen på att få igenom sin politik. Ett nej visar att en vänsterregering inte kan gå runt Vänsterpartiet.

Till slut talar dock allt för att Nooshi Dadgostar får vara nöjd med S-statsminister, även om hon inte får några ministerposter. Om nu vänstersidan åter får majoritet av svenska folket.