Statsminister Magdalena Andersson vill inte ge några konkreta vallöften, som hon ser som ”låsningar”. Det betyder att hon sätter regeringsmakten först och därför är inställd på att ge efter allt vad som krävs för att få stöd av stödpartierna MP, V och C.

I Ekots partiledarutfrågning kan S-ledaren Magdalena Andersson, nu på tisdagsmorgonen, inte lova att det inte blir någon höjning av skatt eller avgifter på fastigheter, ”på grund av det parlamentariska läget”.

Det betyder att Andersson måste hålla dörren öppen eftersom hennes samarbetspartier V och MP vill ha höjd fastighetsskatt och hon kan tvingas genomföra det för att kunna fortsätta som statsminister efter valet – om de rödgröna får majoritet.

Införa ny beredskapsskatt

Hon försvarar samtidigt idén om att införa en ny ”beredskapsskatt”. Socialdemokraterna vill passa på att använda Ukrainakriget som förevändning för att höjda skatterna.

I sina svar återkommer hon flera gånger till att en röst på S innebära att man kan ”få mig som statsminister”. Det är uppenbart att S vill göra valet till något av personval kring statsministerposten. Andersson har bättre popularitetssiffror än Ulf Kristersson och är därmed en av få starka kort som Socialdemokratin har.

Ett personval innebär också att man får bättre möjligheter att slippa tala om besvärliga sakfrågor och löften som man inte är beredd att hålla.

Plattityder om kriminaliteten

Om brottsligheten har Magdalena Andersson inget nytt att säga. ”Vi ska fortsätta att skärpa straffen. Vi ska fortsätta att utöka polisen”. ”Alla föräldrar ska gå till jobbet” och man ska ”bryta segregationen”. ”Hela samhället ska mobiliseras … fotbollsklubbar och näringslivet”.

Alltså: mer av samma. Den politik som resulterat i över 40 dödsskjutningar bara i år. Det är regeringspartiets allra värsta misslyckande. Andra grova misslyckande, som raseringen av det en gång så robusta elsystemet med chockhöjningar av elpriserna som följd, berördes inte i intervjun.

Däremot fick Andersson frågor om fängslade turkiska politiker. Här trasslade hon, märkligt nog, in sig i en massa bortförklaringar till varför hon inte ville rikta krav på frigivning till turkiske presidenten Erdogan. Det hade varit enkelt för Andersson att avböja kommentarer med hänvisning till den känsliga processen kring Sveriges och Finlands ansökan om Nato-medlemskap. En hållning som alla kan respektera.

Summa summarum: Magdalena Andersson lovar ingenting, men har som målsättning att fortsätta på samma sätt man gjort under de senaste åtta åren. Det är upp till väljarna att avgöra om det är tillräckligt för att återvälja en S-regering.