”Ukraina måste få försvara sig”, säger en rad säkerhetsexperter som kritiserar Amnesty för att gå den aggressiva, ryska sidans intressen. Men Amnesty är en del av västvärldens vänsteraktivistiska rörelser som alltid sätter gärningsmän och våldsverkare före deras offer. Det är därför väst håller på att förlora sin trygga civilisation.
KOMMENTAR. Trots den massiva kritiken håller Amnesty fast vid att ukrainarna, den militärt svagare parten som blivit brutalt bombade och överfallna av ryssarna, ska ta större humanitära hänsyn än vad Ryssland gör.
– Det är plågsamt att Amnestys rapport ger kraft åt Rysslands argument, säger Jakob Hedenskog på Utrikespolitiska institutet.
Amnesty lägger ansvaret på offret
Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj avfärdar kritiken från Amnesty och anklagar dem för att försöka ”skifta ansvaret från angriparen till offret”.
– Det finns ingen situation, inte ens en hypotetisk sådan, som kan berättiga en enda av de ryska attackerna mot Ukraina, säger han i ett tv-sänt tal.
Ingen av parterna anklagades för folkrättsbrott, men fokus ligger hos Amnesty på att den svagare parten är mer desperat och gör vad man kan för att väga upp motståndarnas överlägsna slagkraft. Man gör det ju dessutom i sitt eget land, inte på rysk mark. Igen hade varit mer för att inte bedriva krig i Ukraina än ukrainska folket – men det där dom som angrips. Då har man sin fulla rätt att försvara sig.
– Man kan inte ställa samma krav på [ukrainarna] att de inte ska få försvara sig, säger Jakob Hedenskog.
– Det är märkligt att tro att Ukraina skulle kunna lämna sina städer oförsvarade och gruppera förband i skogen istället. Soldaterna måste vara där civilbefolkningen är. Ukraina har försökt uppmana de civila att lämna områden, men det är svårt att ta sig ur krigszoner som ibland är totalt blockerade, säger Hedenskog till DN.
Precis som i svensk kriminalpolitik
Men Amnesty står på sig. Om ryssarna är starkare så ska Ukraina låta dem avancera, hellre än att försvara sitt land och befolkning med de medel man har.
Det är samma logik som i svensk kriminalpolitik. Det är, som S-politruker som förre rikspolischefen Dan Eliasson uttryckte det, synd om de som mördar än om de som blivit skjutna, knivhuggna eller ihjälslagna. ”Vad har den stackaren varit med om”, undrade Eliasson om en man som just huggit ihjäl en kvinna på flyktingboende.
Det är dags att väljarna i alla västländer nu vänder sig emot denna vänsterns galenskap. Rättsstaten och försvarsmakten ska försvara sina ordningsamma medborgare. Och med stor kraft inkapacitera våldsverkare, varesig det är klankriminella gäng eller anfallande ryska förband.