Det är stökigt i riksdagen. Så nu vill S-röster väcka liv i Decemberöverenskommelsen, den där gamla partier gjorde upp om makten genom att låtsas som att inga väljare röstar på Sverigedemokraterna.

Man märker att nervositeten inför valdagen stiger på vissa håll. I socialdemokratiska Folkbladet vill man se ett återupplivande av ett kritiserat försök att låtsas som att folket inte röstat på vissa partier.

DÖ ”inte så tokig”

”Om dagens parlamentariska läge står sig efter valet måste därför S och M göra någon form av ny uppgörelse så att landet går att styra de kommande fyra åren. En stor koalition känns långsökt. Men kanske kan Ulf Kristersson och Magdalena Andersson komma fram till att decemberöverenskommelsen (DÖ) som deras företrädare kom överens om inte var så tokig trots allt.”

På det sättet skulle den sida som får mest mandat, SD borträknat, får regera.

Men i en demokrati kan man inte låtsas som att väljarna inte röstade på de partier de röstade på. Sådana tankefigurer kallas diktatur. Och den som har lite analysförmåga förstår att vänstersidan får ett oerhört övertag, även om också V skulle räknas bort. Detta med tanke på att icke-socialistiska sidan skulle blunda för många fler väljare (SD) än vad S-sidan behöver göra.

Resultatet? Simsalabim: S regerar för evigt.

Nej, väljarna ska bestämma

Det går inte räkna bort vissa väljare och de representanter de valt. För att undvika den turbulens som varit det senaste årtiondet måste partierna på varje sida ta sig samman och bilda majoritetsregeringar. Man måste ta de partier som utgör regeringsunderlaget med i regeringen. Det är så parlamentarism är tänkt. Det är så väljarna behandlas med respekt.

Väljarkåren borde få två distinkta alternativ att välja mellan. Den sida som vinner får regera. Om de partier som ingår sedan inte kommer överens och regeringen spricker, ja, då får man hitta tillfälliga lösningar. Då utspelas politiska dragkampen inför öppen ridå så att väljarna kan avgöra vem som agerade mest statsmannamässigt och vem som ska straffas för att man spräckte regeringen.

Regeringen är den avgörande funktionen

Spela med öppna kort! Det är skillnaden mellan en ny DÖ och bildande av majoritetsregering. Parlamentarismen går ut på att det ska finnas två huvudalternativ för väljarna: en regering och en opposition som är beredd att ta över. Då kan väljarna ge antingen förnyat förtroende för sittande makthavare eller byta ut dem och ge makten till dem som varit i opposition.

Parlamentarismen handlar om regeringen, inte om partierna. Det är regeringen som måste kunna bytas ut av folket. Fredligt maktskifte är demokratins kärna. Om två regeringsalternativ består av två partier eller av många är en underordnad aspekt. Det är regeringsmakten allt handlar om. Det borde partierna se till att respektera. Då får väljarna störst makt. Alla väljare! Så som det ska vara i en demokrati.