Flera partier höjer sina profiler om skolan inför valet. Det är bra. Utbildning är grunden för ett jämlikt och sammanhållet samhälle. Men tyvärr riktar politiken in sig på enskildheter och blundar för de viktigaste orsakerna till skolans förfall: avsaknaden av disciplin och avsaknaden av fokus på kunskap.

För min del är inte organisationsformen – privat, kommunal eller statlig skola – det viktigaste. Alla tre kan lyckas och alla tre kan misslyckas. Det som avgör är om varje enskild skola har rektor och ledning som förmår skapa arbetsro och som sätter kunskap före allt flum som pedagoger i lärarutbildningarna numera ägnar sig åt.

Idag motarbetas varje rektor som försöker skapa en bra skola. Från vänsterhåll är identitetspolitik och lågaffektivt bemötande mycket viktigare än inhämtande av kunskap – eftersom det är så man visar en människa respekt enligt dem. Från högerliberalt håll motsätter man sig ökad statlig kontroll över hur skattemedel används i privata skolor.

Resultatet är det vi ser: stök, bråk, kaos och fallande kunskaper hos eleverna.

Frihet exploateras i skadliga avsikter

Tyvärr har de liberala skollagarna inneburit att friskolor exploateras så att skattepengar används för att indoktrinera barn i islamism. De har också exploateras av skrupelfria lycksökare som försöker tjäna pengar på skolor genom omotiverade vinster (alltså sådana som skapas genom sämre kvalitet).

Hur stoppar man dessa avarter från att alls kunna uppstå? Och samtidigt bibehålla en möjlighet för flera olika aktörer att utveckla skolor med olika profil?

Jag tror på marknadsekonomin. Ingenting skapar bättre välståndsutveckling än fri konkurrens eftersom fria människor kan experimentera, uppfinna och utveckla nya lösningar som slår allt det statlig byråkrati och politik någonsin kan förmå.

Men. Utbildning av barnen är för viktigt att lättvindigt experimentera med. Det som behövs är ett system där fria entreprenörer kan utveckla skolor inom ramen för mycket bestämda, av staten fastslagna gränser.

Svår balansgång med klåfingriga politiker

Det är en svår balansgång. Och den förvärras av att staten ibland har en mer frihetligt sinnad regering och ibland kan ha en socialistisk regering som vill styra hårt och i minsta detalj. Pendelsvängningarna i politiken är ett underrapporterat problem. Det är just den pendeln som gjorde att Sverige fick de mest lössläppta reglerna för skolpeng i världen. Den dåvarande borgerliga Bildt-regeringen ville inte ge en framtida socialistisk regering möjlighet att strypa friheten.

Så fort man lägger in kontroller och granskningar från det offentliga, kan politiker använda dessa verktyg för att uppnå politiska mål snarare än att utvärdera verksamheten å elevernas vägnar. En socialist vill kunna stänga en privat skola, oavsett hur bra den är. En nyliberal vill låta en dålig privatskola fortsätta få skattemedel eftersom man anser att det är eleverna som ska lämna skolan och få den i konkurs, inte politiken som ska stänga den.

Förbud och kraftfull kontroll av skattemedel

En lösning skulle kunna vara att skolornas instruktion, läroplanen, blir tydlig med de kunskapsmål som ska uppnås. Alla andra samhällsmål som finns för skolan stryks. Om läroplanen också ger tillbaka lärarna och skolledarna makten över skolan och eleverna, så att de kan hålla ordning, tas det första steget till att återskapa den skola vi en gång hade.

Där borde också förbud mot religiösa skolor införas, detta främst därför att islamistiska friskolor visat hur grovt man kan missbruka det förtroende det innebär att bedriva skolor. Ett sådant beslut måste i en rättsstat gäller alla religiösa friskolor. Däremot kan man införa undantag för skolor som verkat under lång tid utan att skapa problem, exempelvis judiska skolor som är en nationell minoritet och kristna skolor som har en särställning i att vara en viktig del av svensk kultur och värderingar.

Alla skolor får underställas nationella prov som rättas av andra än av skolans egen personal. Betyg får sedan ges inom ramen för den kunskapsnivå som skolans elever uppvisat i dessa prov.

Här är det viktigt att kontrollerna är objektiva och inte kan påverkas av politiska hänsyn.

Privata skolor måste ekonomiskt kunna garantera elevernas skolgång under läsåret. Konkurser får inte leda till sämre villkor för eleverna.

För att hålla uppsikt över att läroplanens kunskapsmål uppnås behövs en kraftfullare Skolinspektion. Den ska ha till uppgift att stänga ner skolor som inte uppfyller läroplanen, oavsett om de är offentliga eller privata. Den kan också vara ansvarig för de nationella proven och att kvaliteten på rättningarna är hög.

Frihet och kvalitet

På det här sättet skulle frihet kunna bevaras inom stränga regler för kvalitet. För att det ska fungera måste tydliga kriterier kunna etableras som sedan kontrolleras och upprätthålls. Sedan gäller det för politiken att inte ständigt ändra på dessa och inte åter föra in en massa andra mål än kunskap i skolan.

*

Se mer: Barometern i Totalförbud inte liberalt (21 juni), SVT i Liberalerna vill förbjuda religiösa friskolor helt (21 juni), Värden idag i Illa tänkt religionsangrepp från Liberalerna (24 juni), G-P i Liberalerna byter Jesus mot statlig värdegrund (22 juni), riksdagsmotion av Richard Jomshof: Ett förbud mot muslimska skolor (9 maj), DN i Regeringen föreslår förbud mot nya religiösa friskolor (17 juli), G-P i Frågan om vinstdrivande skolor blottlägger en djupgående paradox (18 juli), Smålandsposten i Moderaterna brottas med frågan om marknadsskolor (19 juli).