Villkoren för stridspiloter i det svenska flygvapnet har kraftigt försämrats. Uppemot hälften av de erfarna piloterna är på väg att sluta. Flygvapenchefen har ingen rätt att förhandla. Makten ligger hos byråkrater som inte förstår vilken kompetens som krävs inom försvarsmakten.

Det går inte anställa nyanlända migranter som stridspiloter, hur mycket S-regeringen än önskar det. Man kan fylla polismyndigheten med icke skriv- och läskunniga anställda för att bättra på statistiken för ”polisanställda”, men jobbet blir inte gjort. Istället uppstår köer och utredningar som inte blir klara.

Men när det kommer till flygvapnet är den verksamheten svårare att använda som integrationsverktyg.

Detta, tillsammans med en fullständigt galen personalpolitik, innebär att S-regeringen i praktiken håller på att avveckla svenskt flygvapen – just när det pågår krig i vårt närområde i Europa.

Kan en statlig verksamhet ledas mer inkompetent än så här?

Halverad lön och avsevärt sämre pensionsförmåner

Sveriges har drygt 100 stridspiloter. På senaste år har fler piloter slutat än vad försvaret kunnat rekrytera och som klarat den sju år långa utbildningen. I år saknas var femte pilot i Flygvapnet. Därför är det ett dråpslag mot verksamheten när ett 40-tal stridspiloter i höst kommer att ta tjänstledigt för att byta till civila arbeten, rapporterar säkerhetspolitiske reportern Mikael Holmström i DN.

Piloterna känner sig, med rätta, gruvligt svikna av försvarsmakten och regeringen. När de anställdes var deras pensionsålder 55 år, vilket i ett nafs ändrades till 67 år utan kompensation. År 1999 var ingångslönen för en stridspilot på samma nivå som en riksdagsledamot. I dag har en riksdagsledamot 71.500 kr i månaden medan piloternas ingångslön är 42.000 kronor.

Lönen har alltså nästan halverats på 20 år.

Försvarsgrenschefer maktlösa

Om dessa högt kvalificerade stridspiloter – och kanske än fler efterhand – slutar, har Sverige inget flygvapen kvar. Alla plan blir stående på marken, samtidigt som Ryssland höjer tonläget.

Hur har denna galenskap uppstått? Holmström frågar naturligtvis flygvapenchefen, den som man kan tro är ansvarig för flygvapnet. Men så är det inte. Flygvapenchefen generalmajor Carl-Johan Edström saknar befogenheter att förhandla löner och anställningsvillkor.

Makten ligger hos byråkrater som uppenbart saknar varje insikt om vad ett flygvapen är och hur man skapar goda villkor för den kvalificerade personal man behöver.

Officersförbundets ordförande Lars Fresker bekräftar att flygvapenchefen är maktlös.

– Han sitter ju inte riktigt på mandat att förhandla utan det är andra i Försvarsmakten som måste göra en hemställan till Arbetsgivarverket, säger han.

Grotesk maktordning i försvaret

Här blottläggs ännu en grotesk maktordning inom försvarsmakten. Byråkrater utan kunskap sitter på makten medan generalerna får ”vädja” om pengar till löner till den personal som är helt central för att försvarsmakten ska kunna fungera.

Efter Mikael Holmströms artiklar tillsätts nu enligt färskt pressmeddelande en ”partsgemensam utvecklingsgrupp” som ska försöka rädda piloterna kvar i försvaret. Parterna – det vill säga Försvarsmakten som arbetsledare (för arbetsgivare tycks de ju inte vara) och Saco-facket – är överens om att omedelbart hemställer till Arbetsgivarverket ”om mandat” att förhandla om övergångsregler när det gäller pensionsavtalet för piloter.

Snick snack. Här borde försvarsminister Peter Hultqvist omedelbart gå in och ändra regelverken så att Försvarsmaktens chefer kan höja stridspiloternas ingångslöner till den nivå som gällde för 20 år sedan (med motsvarande höjning för dem med längre anställningar). Pensionsåldern borde vara en fråga om äldre piloter kan agera som instruktörer eller andra uppgifter efter den tidigare pensionsåldern på 55 år, men då ska de naturligtvis ha kompensation för det.

Ge makten tillbaka till de som kan verksamheten

Det måste i Sverige bli ett slut på att föra över makten från dem som leder arbetet på daglig basis till ett antal centrala byråkrater i staten. Den som ska vara chef och ledare måste ha makt och ansvar också över personalpolitik.

Sverige får inte förlora så viktiga yrkesmän som stridspiloter, på grund av byråkratisk inkompetens i staten.