Från den ryska regimen håller man god min och menar föraktfullt att sanktionerna mot Ryssland inte har någon effekt. Men noggranna analyser av rådata visar att landets ekonomi håller på att implodera till följd av anfallskriget mot Ukraina och sanktionerna från västvärlden.

Skälet till att rysk ekonomi är mycket illa ute, är att sanktionernas påverkan underskattas är att regimen i Kreml. Man har slutat att generellt publicera offentlig statistik och lyfter bara fram de siffror som ger en positiv bild av utvecklingen.

Ekonomin krossas

Märkligt nog har många tagit till sig regimens russin ur kakan, menar forskare vid Yale som i Foreign Policy blottlägger hur den rysk ekonomi håller på att falla söner, Acctually, the Russian Economy Is Imploding.

Allt tyder på att det internationella näringslivet drar sig tillbaka och sanktioner krossar den ryska ekonomin på kort och lång sikt. Baserat på forskning kan artikelförfattarna vid Yale utmana nio brett hållna men vilseledande myter om Rysslands påstådda ekonomiska motståndskraft.

”De ekonomiska sanktionerna och frivilliga avståendet från affärer med Ryssland innebär en förödande effekt på Rysslands ekonomi. De har varit så kraftfulla att de är en underskattad faktor i det försämrade politiska landskapet som Putin står inför.”

Det är alltså inte bara så att kriget i sig går dåligt för Ryssland, utan priset för kriget är mycket högt på den egna hemmaplanen, i det civila livet.

Nio myter

Artikelförfattarna summerar sina analyser av oberoende fakta om ekonomins aktiviteter i nio myter.

Myt 1: Ryssland kan omdirigera sin gasexport och sälja till Asien i stället för Europa.

Det är Vladimir Putins favoritbudskap som är direkt missvisande. Endast 10 procent är flytande gas som kan transporteras på fartyg. Det betyder att nästan all rysk gasexport är beroende av ett system med fasta rörledningar som transporterar gasen. Den stora majoriteten av Rysslands pipelines leder till Europa och dessa västliga gasledningar är inte anslutna till pipelines från östra Sibirien till Asien, som bara innehåller 10 procent av kapaciteten i det europeiska rörledningsnätet.

De ledningar som Ryssland bygger för den asiatiska marknaden är flera år från färdigställande. Forskarna kan visa att Gazprom, det statliga gasbolaget, minskat sin produktion kraftig eftersom man inte har någonstans att skicka gasen.

Myt 2: Eftersom olja är mer transporterbar än gas kan Putin bara sälja mer till Asien.

Enligt marknadsmekanismen utbud-efterfrågan finns mer rysk olja än det finns köpare, på grund av sanktionerna. Detta utnyttjas brutalt av Kina och Indien som drivit igenom tidigare oöverträffade rabatter på 35 USD per ryskt oljefat. Dessutom är det dyrare att producera olja i Ryssland än i andra oljesäljande länder samtidigt som det är längre att transportera olja till Asien. Det betyder att marginalerna, vinsterna, på rysk oljeförsäljning till Asien blir liten.

”Det råder ingen tvekan om att Ryssland, som många energiexperter förutspådde, håller på att förlora sin status som en energisupermakt, med en oåterkallelig försämring av sin strategiska ekonomiska position som en pålitlig leverantör av råvaror”, skriver forskarna.

Myt 3: Ryssland tar igen förlorade västerländsk handel genom att ersätta den med asiatisk handel.

Kina har inte ökat handeln med Ryssland i den utsträckning som många fruktade. Tvärtom visar officiell statlig statistik från kinesiska tullmyndigheten att kinesiska exporten till Ryssland har rasat med mer än 50 procent från början av året till april – från över 8,1 miljarder dollar per månad till 3,8 miljarder dollar.

Varför fyller inte Kina upp handeln som väst sanktionerat? Forskarna skriver: ”Med tanke på att Kina exporterar sju gånger så mycket till USA än till Ryssland verkar det som att även kinesiska företag är mer bekymrade över att hamna i konflikt med amerikanska sanktioner än att förlora marginella positioner på den ryska marknaden, vilket återspeglar Rysslands svaga ekonomiska hand med sina globala handelspartner.”

Man kan alltså säga att USA:s och Europa:s ekonomiska muskler fortfarande är så imponerande att Kina inte anser sig ha råd att utmana väst.

Myt 4: Den ryska inhemska konsumtionen är fortsatt stark.

Ryssland har inom flera sektorer drabbats av en skyhög inflation på runt 40-60 procent som en följd av att de varit beroende av internationella leveranser. Bilförsäljningen av utländska bilar i Ryssland har avstannat helt.

Med brist på varor och skyhöga priser har konsumtionen självfallet fallit med nedgång i konsumtion och detaljhandel. Den data forskarna kunnat få fram visar att detaljhandeln över hela Moskva drabbats av kraftiga nedgångar i konsumtionen, oavsett vad Kreml säger.

Myt 5: Globala företag har inte riktigt dragit sig ur Ryssland och kompetensflykten är överskattad.

Globala företag har haft affärer med över 1.000 ryska företag som representerar cirka 40 procent av Rysslands BNP. Dessa utländska investeringar som skett under tre årtionden har nu börjat dra sig ur, vilket leder till en aldrig tidigare skådad kapital- och kompetensflykt. Omkring 500.000 individer, av vilka många är exakt de högutbildade, tekniskt skickliga arbetare som Ryssland inte har råd att förlora, har lämnat landet. Moskvas borgmästare har erkänt en förväntad massiv förlust av arbetstillfällen när företag med utländskt ursprung avvecklar och lämnar Ryssland.

Myt 6: Putin har ett budgetöverskott tack vare höga energipriser.

Fakta talar för motsatsen, att Ryssland har ett budgetunderskott i år motsvarande 2 procent av BNP. Skälet är att Putin dragit på staten enorma kostnader, inte minst militära. ”Putins hänsynslösa sätt att spendera sätter uppenbarligen Kremls finanser under press.”

Myt 7: Ryssland har hundratals miljarder dollar i reserver, så Kreml kan spendera länge.

Den mest uppenbara utmaningen som Putins finansiella reserver står inför är det faktum att av hans omkring 600 miljarder dollar i valutareserver, ackumulerade från åratal av olje- och gasintäkter, är 300 miljarder dollar frusna i USA, Europa och Japan med begränsad åtkomst. Det har förekommit några uppmaningar att beslagta dessa 300 miljarder dollar för att finansiera återuppbyggnaden av Ukraina.

Putins återstående valutareserver minskar i en alarmerande takt, med cirka 75 miljarder dollar sedan krigets början. Kritiker påpekar att finansiella institutioner som Gazprombank fortfarande skulle kunna ackumulera reserver i stället för centralbanken. Även om detta kan vara tekniskt möjligt, finns det samtidigt inga bevis som tyder på att Gazprombank faktiskt ackumulerar några reserver.

Rysslands ekonomi är förlamad

Forskarnas analyser fastslår att sanktionerna och det stora antal internationella företag som lämnat Ryssland har förlamande effekt på landets ekonomi.