Den nyaste partiledaren, Johan Pehrson för Liberalerna håller ett traditionellt tal i Almedalen men på ett lite annorlunda vis. Hans är mer spontan och skämtsam än andra, men han förklarar inte vad som har ändrats sedan L innehade utbildningsministern förra gången.

Det blev mycket om skolan naturligtvis. Men mycket har vi hört förr. Liberalerna vill stödja, hjälpa, ge mer resurser till skolan och ordna fler lärare. Det var det partiet också stod för när man innehade posten som utbildningsminister under åtta år, fram till 2014. Men ingenting blev gjort.

Skolan kräver mer än retorik

Skolan utvecklades tvärtom till att bli ännu stökigare och något som kallas ”lågaffektivt bemötande” introducerades på 10-talet i skolorna vilket innebar att lärarna bara skulle be bråkiga elever att lugna sig. De får inte ingripa aktivt. En lärare på en skola i Lidköping blev polisanmäld därför att han lyfte bort en elev som blockerade ingången med en soffa. Fallet gick ända upp till Högsta domstolen, som friade läraren och skolan. Men vilken lärare vill ingripa om man måste löpa gatlopp i domstolar under tre år?

”Ordning och reda”, sa Johan Pehrson. Men varför har inte Liberalerna och andra politiker sett till att det är självklart att lärarna ska ha kontroll över skolan? Jag tror att det beror på att såväl L som övriga gamla partier är rädda för ordet auktoritet. Man vågar inte säga att det som behövs är att lärarna har självklar auktoritet över klassrummet, eller att polisen ska ha absolut auktoritet över gator och torg.

Herregud, så kan man ju inte tycka – för då kan man bli anklagad för att vara auktoritär! Men utan återupprättandet av auktoriteten hos flera yrkesgrupper, som lärarna, kommer ingenting att förändras.

Efter åtta års misslyckande med att genomföra det som Johan Pehrson så skickligt artikulerar som retorik, borde Liberalerna ha flyttat fram sina positioner. Man borde förespråka nedläggning av dagens lärarutbildningar på universiteten eftersom postmodernistiskt flum sitter i väggarna. Nya lärarhögskolor med traditionell pedagogik borde byggas upp.

Liberalerna borde kräva att nya läroplaner skrivs som sätter just kunskap i centrum och avvisar allehanda socialpolitiska mål. Barn från studieovana familjer behöver mer än andra fokusering på just kunskap och lärande. Det är då de kan bli konkurrenskraftiga i vuxenlivet. Det är med kunskap jämlikhet kan uppnås.

Jag har svårt att se hur Liberalerna ska kunna återupprätta sitt förtroende på skolområdet utan att bli väldigt tydliga med hur man ska uppnå de retoriska ambitioner Johan Pehrson talade om.

I dagsläget är migration inte liberalt

Många inom Liberalerna vill inte ha med Sverigedemokraterna att göra därför att man är för en ”generös” migrationspolitik. Flera tunga riksdagskandidater för L drar ”röda linjer” mot att skärpa migrationslagarna.

Man anser det vara liberalt att låta rättsstaten Sverige förfalla därför att man ensidigt vill uppnå ETT mål till priset av att förlora allt annat. Det är knappast liberalt att välkomna hundratusentals människor till ett Sverige som inte kan hantera dem man tagit emot de senaste 20 åren.

Att utsätta svenska medborgare för stora kostnader som går till dem som inte bidrar till den gemensamma svenska staten bryter mot samhällskontraktet, ett av de äldsta liberala idéerna formulerade av John Locke på 1600-talet. Skatterna medborgarna betalar är tvång, alltså något liberaler ser allvarligt på. Dessa tvångsinrivna medel ska inte gå till det politikiska eliter tycker om, utan till att uppfylla de uppgifter som medborgarna inte själva kan lösa på marknaden.

Om L-partiet tog liberalism på allvar skulle de inte ha några problem med att ställa upp på netto noll i invandring, ja, även på nettoåtervandring. Till dess att invandringen inte längre utgör en kostnad för skattebetalarna. När det läget har uppstått, då kan man ta strid med SD om fortsättningen. Men dit är det långt. Mycket långt, med tanke på vilka enorma kostnader välfärden idag har för invandringen.

Johan Pehrson skulle kunna tagit liberalismen längre i konkreta termer.

*

Se min analys för Riks i inslag:

*

Se partiledartalen i SVTplay.