Karl Fagerström har länge forskat på området tobak och nikotin. Han är en internationellt erkänd auktoritet i området. Han intervjuas här av Richard Sörman från Riks.

Hur ska samhället förhålla sig till nikotinet? Att rökning är farligt är alla överens om. Kopplingen till framför allt lungcancer och hjärt- och kärlsjukdomar är väl belagd. Men hur är det med andra tobaksprodukter?

Minska tobaksbruk eller skademinimera

Två strategier verkar möjliga. Den första består i att försöka få ned allt bruk av nikotin. Det är idag svenska statens hållning. Den socialdemokratiska regeringen skriver så sent som 2021: ”det övergripande målet för svensk tobakspolitik har under lång tid varit att minska allt tobaksbruk och förhindra att minderåriga börjar använda tobak”. Det är en strategi som verkar ligga fast.

En något annorlunda strategi skulle dock vara möjlig. Den praktiseras numera exempelvis i Storbritannien och bygger på principen om ”skademinimering”. Här accepterar man nikotinets existens i samhället och försöker i stället rikta om bruket från rökning till mindre skadliga former av nikotinbruk. De flesta är idag överens om att nikotinet i sig har begränsade skadeverkningar. Det är främst den förbränning av tobaken som sker i samband med rökningen som är problematisk.

Nyttjande av nikotin kommer inte att försvinna

Den svenske forskaren Karl Fagerström är en internationellt erkänd auktoritet inom området. Han har i många år förespråkat en informativ strategi där allmänheten får ta del av kunskap om rökningens skadeverkningar men också om alternativa tobaksbruks begränsade skadeverkningar. Nyttjandet av nikotinet kommer inte att försvinna menar Karl Fagerström.

Därför är det bättre att myndigheter aktivt försöker styra över bruket från rökning till snusning eller kanske till de nya ”heat-not-burn”-produkter som finns att tillgå idag.

När jag träffar Karl Fagerström ber jag honom först förklara begreppet ”skademinimering”.

– Skademinimering, eller harm reduction på engelska, handlar om att försöka minimera skadeverkningar av något som är svårt att helt få bort. När det gäller alkoholen försöker vi bromsa negativa effekter med hjälp av exempelvis begränsad tillgänglighet och höga skatter. Vi förbjuder inte alkohol, men vi försöker reglera hur det används. När det gäller tobak är skademinimeringsmöjligheten helt idealisk, säger Karl Fagerström.

– Det som rökarna söker, nikotinet, är nämligen ganska lite skadligt i jämförelse med alla de 6000-7000 substanser man får i sig när man röker. Här finns påtagliga möjligheter att minska skadeverkningarna av tobak i stället för att försöka få bort tobaken hållet och hållet vilket är ganska meningslöst. Problemet idag är att överambitionen från exempelvis den svenska regeringen gör det svårt att informera om de alternativ som finns till rökningen.

Vilket vetenskapligt stöd finns för skademinimering?

Och hur är det med det vetenskapliga stödet för nyttan av skademinimering inom tobaksområdet?

– Det är mycket gott det. Utan att gå inte på några detaljer kan vi nämna att den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA har godkänt det svenska snuset som hittills den enda skademinimerande tobaksprodukten. Det skulle de inte göra utan vetenskapliga belägg.

Det finns ändå ett motstånd från myndigheterna i många länder mot skademinimering inom tobaksområdet, i Sverige bland annat. Hur förklarar du det motståndet?

– För mig som vetenskapsman är det ganska oförklarligt. Data talar sitt tydliga språk: Alla tjänar på att rökare går över till andra produkter. Du får inte cancer av snus till exempel. Du får kanske inte hjärt- och kärlsjukdomar heller. Skulle du få dem ändå kan det vara så att de blir något allvarligare om du snusar, men mer än så är det inte.

– Jag tror det handlar om att tobaksindustrin har dåligt rykte. Och det med rätta för den har verkligen inte varit etiskt riktig och moraliskt rättstående under en lång tid. Det här har gjort att politiker och nikotinbekämpande organisationer har förenats i en nästan halvreligiös önskan att skada tobaksindustrin. Men då glömmer man befolkningen och dem som använder annan form av tobak. Vi måste ju måna om dem också.

– Och så tror man väl att man kan komma bort från användningen av tobak överhuvudtaget. Men här menar vi som är för skademinimering att det alltid kommer att finnas vad vi kan kalla kulturella droger. I Sverige har vi alkohol, kaffe och tobak. Man ser på många ställen i USA nu att när cannabis, som anses vara en stark drog i Sverige, har släppts fritt så minskar rökningen lite grann men även även användandet av receptfria smärtstillande medel liksom det kraftiga drickandet, det vill säga att man super sig rejält full.

– Det är helt uppenbart att vi kan minska rökandet om vi introducerar andra produkter och dessutom tillåts informera om dem. Vi har snus, men vi har också till exempel nikotinplåster och de vita nikotinpåsar som inte mycket skadligare än koffein.

Hur är det med etiska aspekter i tobaksförsäljningen?

Jag har sett att du är kritisk mot att tobaksindustrin försöker sälja in nya produkter med hjälp av smaker som mint till exempel eftersom det kan locka in ungdomar i nikotinberoende. Finns det ett etiskt problem här som tobaksindustrin måste hantera?

– Ja, det gör det definitivt. Det irriterar mig när jag ser förpackningar som antyder att det skulle vara bubbeltuggummi här med färger och olika logotyper. Tobaksindustrin får gärna se till att de avskaffar sina rökare och ger dem mindre skadliga produkter. Men det är onödigt, felaktigt och omoraliskt att ha lockelser som gör att ungdomar lockas in i det här.

Allra sist: Även i den internationella debatten talar man ofta om Sverige och om vårt snus, som ju anses hålla nere rökningen. Har Sverige blivit ett lyckat exempel här?

– Javisst. Väldigt många länder har det de kallar ”slutmålet”, eller ”end game” på engelska, och det definieras som att högst fem procent röker och vi har faktiskt nått dit i Sverige. Och det har vi gjort utan stora folkhälsoingripande kampanjer.

– Det är naturligtvis snuset som har åstadkommit detta. Och vi har fått den här situationen trots den desinformation som nikotinanvändarna många gånger har fått från hälsovårdande myndigheter som sagt att all tobak är lika farlig. Så är det ju inte. När man tänder eld på någonting så är det en helt annan sak än om man inte tänder eld på någonting.

Richard Sörman