Även om nuvarande statsminister får flest röster om vem man helst vill ha som statsminister efter valet, så får andra kandidater sammantaget fler röster än henne. Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson kommer tvåa och trea. Alla andra får bara ströröster.
Det är Ipsos som för DN har ställt frågan: ”Vem ser du helst som statsminister efter riksdagsvalet i september?” Magdalena Andersson får 37 procent, medan ledarna för de två största oppositionspartierna får 34 procent tillsammans.
Att en sittande statsminister inte får större stöd visar att hennes ställning i väljarkåren inte är särskilt stark.
S har makten och väljarna har något konkret att förhålla sig till.
För oppositionen är det annorlunda. De har aldrig samverkat förut, därför finns heller ingen uppslutning kring en statsminister.
Att denna uppslutning inte finns på vänstersidan är intressant. Väljarna i C, MP och V pekar trots samarbetet som skett innevarande mandatperiod i förvånansvärt liten grad ut Magdalena Andersson som deras statsminister.
Väljarna håller hårt på det parti man sympatiserar med, också i fråga om statsminister. Det ger en indikation på hur dåligt samverkan mellan partierna fungerar och hur lite samverkan slagit rot i väljarkåren.
Det gör att partierna kan ställa hårdare krav gentemot andra inom samma block. Väljarna premierar det parti man valt, snarare än samverkan mellan dem om regeringsmakten.
Av allt att döma vill väljarna ha en valrörelse där sakfrågorna står i fokus, snarare än samarbetsformerna efter valet.