Det är med blandade känslor jag ser hur den socialliberala tidskriften The Economist nu dömer ut Tysklands ivriga globalistiska utopism. ”Tysklands energipolitik har varit en fantasi” skriver man. Nu. Tidigare har man dömt ut varningar mot globalismen som inskränkt nationalism.

Tänk vilket enormt behov socialister och liberaler har av att alltid anse att de har rätt. Alltid rätt. Hur fel de än visar sig ha haft, ska de inför sig själva alltid hävda att de har rätt. Detta falska och självförhärligande beteende innebär att The Economist nu låtsas sitta på läktaren när man dömer ut Tysklands globalistiska energipolitik som ”fantasi”. Detta trots att västvärldens alla liberala medier ivrig talat för globalismen – och därmed beroendet av länder som Ryssland och Kina.

Nationalistiska perspektivet segrar i längden

Och värre är att man bidragit till att sprida hat och förakt mot dem som hävdar att nationella intressen måste finnas med i vågskålen. De som haft nationellt perspektiv – för att skydda det egna landets befolkning från onödiga risker – har konstant blivit beskyllda för att vara fördomsfulla, främlingsfientliga rasister.

Men nu när det blir alltmer uppenbart att de röster man så hatfyllt stämplade ut faktiskt har rätt, ja, då låtsas man omedelbart att man hela tiden stått på dessas sida – fast nu kallar man det inte fördomsfull främlingsfientlighet längre.

Ja, globalismen är en fantasi

Naturligtvis har The Economist rätt – nu – när man påpekar att exempelvis Tysklands energipolitik är en fantasi. En farlig fantasi som visat sig bli en mardröm.

Och Sverige har ju, som alltid i internationella sammanhang svassat efter och vill visa sig duktiga inför sådana som Tysklands förbundskansler Angela Merkel (gäller ju både Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven). Sverige har lagt ner hälften av sin kärnkraft. Tyskland stänger sina sista kärnkraftsreaktorer i år.

Därför får svenska folket skyhöga elräkningar. Och de kommer att bli ännu mycket högre till vintern. Ja, om man alls får någon ström i vägguttagen. Staten planerar nu för hur man ska kunna stänga ner strömmen till hushåll och företag ifall elsystemet riskerar att överbelastas på grund av att det inte blåser och vindkraften står still.

Denna dröm om globalism och förnybart leder nu till att Europa i allt fler avseenden börjar likna det som förknippas med u-länder i Afrika. Strömavbrott. Och nej till företagsetablering därför att infrastrukturen inte klarar av nya aktiviteter. Och inför nya kriser står vi handfallna eftersom krisberedskapen ansågs omodern i en global tid då allt kan köpas på nätet – något som visade sig vara en komplett lögn när coronapandemin slog till.

I Sverige sätta svenska folket främst

Anders Ygeman sa 2017 att om det blir kris är det bara att köpa utrustning på världsmarknaden. Nu efter coronapandemin vet han förmodligen bättre. När det blir världskris vill alla köpa samtidigt. Internationella system säckar ihop omedelbart. Svenska myndigheter fick ju inte ens den utrustning man betalt för och ville ha fraktad till Sverige, eftersom varje land värnar sin egen befolkning i första hand. En helt naturlig logik. Därför måste Sverige också börja sätta svenska folket först.

Men det tar emot för dem som tror på globaliseringsfantasier. För dem är nationell beredskap lika med rasism. Varför ska Sverige inte ta lika stort ansvar för Botswana? Människorna där är ju lika mycket värda som svenskar.

Socialister och liberaler begriper inte verkligheten

Den frågeställningen bevisar att socialistiska och liberala principer inte fungerar i verkligheten. Det är fria fantasier. Visserligen trevliga önskedrömmar, men som saknar kontakt med faktiska realiteter.

Jag refererade Tjeckiens förre president Václav Klaus när han i Stockholm höll tal om att det vi ska värna är medborgerliga rättigheter som kan garanteras nationellt, istället för flummiga mänskliga rättigheter i en global värld där vi inte kan försvara dem.

Det är samma sak med allt annat politiken har att sköta: uppgifter kan bäst garanteras på nationell nivå, medan den globala nivån är en anarki där inga lagar gäller. Visst, industriell stordrift på global nivå ger billigare produktion. Men vill vi att olika livsuppehållande mediciner produceras endast i Kina? Vad händer om kommunistregimen plötsligt får leveransproblem om Sverige inte gör exakt det Kina vill? Ska vi offra sjuka människors liv på globalismens altare, eller bli monopolproducenternas slavar?

Framtiden behöver logiskt konservativt tänkande inte storslagna fantasier

Det är ju här konservatismen är överlägsen. Den är pragmatisk till sin natur och kan väga samman olika värden för att nå bästa balans, medan socialism och liberalism är principstyrda och därmed hårdnackat tror på idéer framför verklighetens realiteter.

Det var idéer om hur Tyskland (och Sverige) skulle bli kärnkraftsfria paradis som gjort att Europa nu startar upp brunkolseldning i stor skala för att inte människor ska frysa ihjäl till vintern. (Tyskland lagrar gasen som behövs för uppvärming till vintern och eldar därför kol för den elproduktion som behövs nu.)

Fråga Greta vad hon tycker om det…